- Hope!, ropar morfar och ler glatt.

- Hej!, säger jag och kramar honom, han luktar likadant somalltid,kaffe.

- Hur mår du,har du en magi humor?, frågar han och skrattar.

Ptsh, morfar och hans dåliga skämt, tänker jag opch skrattar.

- Lite, svarar jag och ler.

- Säg efter mig och sträck ut handennär du säger det,säger morfar. Han sträcker ut handen och säger: kolikitosa!

Det börjar brinna, en liten lägereld.

Jag ler, sträcker framhanden och säger: kolikitosa!

*booom!*, låter det högt.

Jag ser en stor brand. Det brinner jätte mycket...

- Abrakadabra!, hör jag morfar säga högt och branden slocknar.

- Förlåt! Jag visste inte..., innan jag han säga färdig meningen säger morfar:

- Det gör inget. Du måste fokusera på vart du vill att det ska brinna. Om du tittar runt om dig, kan det börja brinna runt om. Jag fokuserade på ett ställe på marken. Prova igen, säger morfar och ler.

Så det jag gorde fel var att jag kollade i skogen...

- Kolikitosa!, säger jag, jag sträcker fram handen och tittar på marken.

Sedan börjar det brinna, en läger eld som morfars.

- Bra!, säger han och ler.

Efter några timmars träning åker jag, Chase och Aaron tillbaka till mitt hus.

- Vad ska vi göra nu då?, frågar jag när vi är framme.

Jag låser upp dörren och går in.

Chase stänger dörren efter sig.

- Vad vill du göra?, frågar Aaron mig.

- Jag vet inte, svarar jag.

- Vi måste till din morfar, nu, säger Aaron och ställer sig också upp.

Jag nickar.

Vi kliver sätter oss i hans bil och han börjar köra igen.

Jag kan inte tro att Aaron...slickade mig...., tänker jag och rodnar.

Det bubblar i hela mig och jag ryser till.

Aaron fnissar.

- Vad?, frågar jag.

- Du sa att du kunde bli van med det, säger han och skrattar.

Jag rodnar och slår honom lätt på armen.

- Ni sa aldrig till mig när ni blev klara, säger Chase i baksätet.

Det blir tyst i bilen...

- Varför attakerade hon mig?, frågar jag med en skakig röst.

- ... Vi pratar om det i huset, säger Aaron och stannar bilen.

Vi är utanför morfars bruna och gamla trähus.

- Kom!, det börjar snart regna!, säger Aaron när han öppnar dörren för mig.

- Tack, säger jag och går till huset.

Mossan och gräset är blött, det regnade tydligen hos morfar imorse.

Jag trycker på den gamla dörrklockan, *piiip*, låter den.

- Vem är det?, frågar morfar inne i huset, han låter som om att han är förkyld.

- Det är Hope, svarar jag och harklar.

- Nej men hallå, det var ju länge sedan vi träffades!, säger morfar glatt och öppnar dörren.

Han verkar alltid vara glad när han får träffa sin barnbarn.

- Hej morfar!, säger jag och kramar om honom.

- Det var sålänge sen!, upprepar han och ler glatt mot mig.

- Morfar, det var förra månaden vi träffades. Det var väl inte så länge sedan, säger jag och ler.

- Karl, Riley blev attakerad av en demon. Hon tog nästan livet av Riley..., säger Aaron till morfar.

- Kom in, kom in, säger morfar och vi går in.

Jag och killarna sätter oss på morfars gamla soffa, han har haft den kvar sedan mormor gickbort, mormor valde den.

Morfar sätter sig på en fottölj med en kaffekopp i handen.

- Hope, du... du har blivit som mig, säger morfar och gör en min.

Den minen är mellan glad och ledsen.

- Vadå, en som du?, frågar jag.

Vad är det för fel på mig? Vad gör så att jag och morfar är lika?, det pirrar i min mage medan jag tänker.

- Vad menar du med det?, frågar jag igen.

Morfar suckar och säger:

- Du är halv häxa.

*piiip,piiip*, ringer min mobil.

Jag suckar och sätter mig långsamt och segt upp på sängen.

Idag ska jag träna troll formler med morfar. Han sa att han skulle vänta på mig,Chase och Aaron i skogen.

Jag går till köket och äter frukost, där är det dukat.

- Aaron, Chase? Du behöver inte duka för mig. Jag vill inte bli bortskämd, viskar jag.

- Men du kan vänja dig vid det, hör jag Aaron viska det precis jämte mig.

Det är vackert inne i skogen, det är varmt ute. Perfekt väder.

- Hope!, ropar morfar och ler glatt.

- Hej!, säger jag och kramar honom, han luktar likadant somalltid,kaffe.

- Hur mår du,har du en magi humor?, frågar han och skrattar.

Ptsh, morfar och hans dåliga skämt, tänker jag opch skrattar.

- Lite, svarar jag och ler.

- Säg efter migoch sträck ut handennär du säger det,säger morfar. Han sträcker ut handen och säger: kolikitosa!

Det börjar brinna, en liten lägereld.

Jag ler, sträcker framhanden och säger: kolikitosa!

*booom!*, låter det högt.

Jag ser en stor brand. Det brinner jätte mycket...

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER...

 

Vi sätter oss under ett träd.

- Vad har du short idag när jag har varit borta i skolan då?, frågar jag och slickar på glassen.

- Jag vakade över dig, säger Aaron och skrattar.

Jag ler.

- Du har glass på kinden, säger han och böjer sig närmare mig.

Han slickar bort glassen på min kind, jag känner hur min kropp ryser.

Aaron fnissar.

- Förlåt, jag var tvungen, säger han och ler.

- Jag kan bli van, säger jag och blir lite röd i ansiktet...

 

Han ler och kysser mig mjukt på läpparna, jag känner hans varma, tunga, den smakar vanilj.

Jag ryser till.

Åååh vad han är en bra kyssare!

- Jag älskar dig, säger han efter kyssen och ler varmt mot mig.

- Jag älskar dig också, säger jag och ler tillbaka mot honom.

Efter vi har ätit upp glassarna går vi till vattnet.

Jag står några meter ifrån honom, han ser verkligen ut som en ängel.

- Kom!, säger han och ler.

- Jag kommer!, säger jag och springer mot honom.

Han fångar mig och kastar mig i vattnet.

- Waaa!, får jag fram.

Aaron skrattar.

- Nu ska du få!, säger jag och skvätter vatten på honom.

Det är kallt i vattnet.

- Du fryser, säger Aaron och kramar mig.

- Det gör inget, jag klarar mig, säger jag och tittar på honom.

- Men du kommer att bli förkyld, kanske sjuk, sägerg Aaron.

- Nej, det kommer jag inte, jag lovar, säger jag och ler mot honom.

Jag vill inte att han ska oroa sig över mig, jag vill att han ska ha det roligt... Jag vill inte att han ska bry sig så mycket om mig.

- Aaron, jag kommer att må bra!

- Nej, säger han emot.

Jag skakar på huvudet och går ifrån vattnet.

Sedan tar jag på mig mina kläder och skor.

- Förlåt, säger Aaron jämte mig.

Vi går till hans bil och sätter oss.

- Det gör inget, jag vill inte att du ska bry dig för mycket om mig. Jag klarar mig på egen hand också, ska du veta, säger jag till honom och ler.

- Jag vet det, men jag bryr mig om dig, säger han och ler tillbaka, sedan kysser han mig på pannan. .... Jag älskar dig.

Han börjar köra hem till mig.

När vi är framme går jag av bilen...

- AHHHHHHHHHHHHHH!!, hör jag en kvinna skrika, hon springer ovanligt snabbt, mot mig... Hon ser verkligen läskig ut, hon klär sig i svarta kläder.

- Riley!!, hör jag Aaron skrika.

- Hon är desperat! Det kan vara lite svårt att göra av med henne!, hör jag Chase ropa jämte mig.

- Riley, spring därifrån!!!!, hör jag Chase och Aaron ropa.

Jag kan inte röra mig, jag är fast. Jag borde springa men jag är fast. Mina knän är för svara.

Hon kommer närmare och närmare, hjärtat bultar saktare och saktare, nu blir det svårt för mig att andas.

Chase tar tag i kvinnan och hon tar tag i mig.

Hon river mig på halsen ner till magen, det gör ont.

Smärtan växer i hela kroppen och jag faller ner på marken.

- Riley!, ropar Chase och Aaron.

Det blöder, jag blöder... mycket.

- AAAAHHH!, hör jag kvinnan skrika, der var Chase... han har gjort av med henne, hon blev till aska.

- Riley, Riley. Stanna med mig!, säger Aaron.

Hans vackra och fina leende är borta, de har blivit upp och ner vändt till ledsna.

- Chase, vänd dig om!, säger Aaron.

Chase tittar förvånat på Aaron.

- Nej! Nej! Du din!, klagar Chase och blir blek i ansiktet, han blir arg.

- För henne!, säger Aaron.

Chase går med tunga steg ifrån oss och blundar.

- Det kommer att göra lite ont, säger Aaron och sätter sig framför mig.

Han tar av mig min jacka och sedan min hoodie.

Jag försöker vänta mig om och titta om det är några som kommer gående förbi, men det går inte, halsen gör för ont.

- Oroa dig inte. Det kommer att göra on om du vrider på halsen. Vi är osynliga, säger Aaron och försöker le mot mig.

Men det blev ett misslyckat leende.

Han lutar sig mot min hals.

Jag känner hans tunga slicka mig, från halsen ner till magen.

Det svider mycket.

Han slickar mig tills såren inte är lika ljupa längre, sen smeker han mig.

Såren är borta, inte en liten enda sår har jag på min kropp längre.

- Tack, tack, tack!, säger jag och ger honom en stor bamse kram.

- Du behöver inte tacka mig, det är mitt jobb att skydda dig, säger Aaron och ler.

Denna gången ler han på riktigt.

- Men det behöver inte betyda att jag inte får tacka dig!, säger jag och skrattar.

- Jag älskar dig..., säger han och kysser mig mjukt på läpparna.

Hans tunga med mina, känns helt underbart.

- Säg till när ni är klara, säger Chase argt och går.

Efter kyssen ställer jag mig upp.

- Vi måste till din morfar, nu, säger Aaron och ställer sig också upp.

Jag nickar.

Vi kliver sätter oss i hans bil och han börjar köra igen.

Jag kan inte tro att Aaron...slickade mig...., tänker jag och rodnar.

Det bubblar i hela mig och jag ryser till.

Aaron fnissar.

- Vad?, frågar jag.

- Du sa att du kunde bli van med det, säger han och skrattar.

Jag rodnar och slår honom lätt på armen.

- Ni sa aldrig till mig när ni blev klara, säger Chase i baksätet.

Det blir tyst i bilen...

 

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER!

- Det gör inget, oroa dig inte, säger jag och ler mot honom.

- Det gör det visst, säger han och håller mina händer.

Det kitlas i handflatorna, det känns skönt och inte lika ont längre.

Aaron släpper dem.

Jag tittar på handflatorna, det finns inte en enda skrapa på dem.

- Hur?...., frågar jag honom men sen kom jag på... jag kom på att han var en ängel.

Han ler snett mot mig.

Jag ler tillbaka.

Sedan gjorde han samma sak på mitt knä.

- Hope.... är, är han din pojkvän?, frågar Em.

Jag börjar fnissa och tittar på Aaron.

- Svårt att tro, men ja, säger jag och ler...

- Vad gör du här?, frågar jag Aaron.

- Jag tänkte att jag kunde köra dig hem, svarar han.

- Men det behövs inte, jag kan gå hem själv, vet du va?, frågar jag och ler.

- Ja, jag vet. Men jag kan ju inte tillåta dig gå ensam i en stad som du inte känner till!, svarar Aaron och ler.

- Men jag har Em och Rosee med mig, de är mina grannar, säger jag.

- Ok, men då kan jag ju köra er hem, säger Aaron och ler mot oss tre.

- Gör du det?, frågar Rosee.

- Yepp, svarar Aaron.

När Em och Rosee har gått av sitter jag och Aaron fortfarande kvar i bilen.

- Tack för att du körde hem mig och mina vänner, säger jag och ler mot honom.

Han ler tillbaka, hans varma hand kramar mina, hans vackra leende gör mig svag och hans lukt, luktar som himlen.

- Du, du gör mig svag, vet du det?, frågar jag honom och ler.

- Jag vet, säger Aaron och ler tillbaka.

- Jag älskar dig, säger jag och kysser hans mjuka och varma läppar.

- Jag älskar dig mer, säger han efter kyssen, sen kysser han mig.

*knack, knack, knack*

Jag rycker till och avslutar kyssen.

- Aaw, hör jag mamma utanför bilen.

Jag tittar på henne med en "du förstörde stämningen!" blick.

Hon skrattar och sedan säger:

- Din present!, säger hon och springer in i huset.

- Ugh, min mamma...., säger jag och Aaron fortsätter meningen.

- Är bäst, säger han.

- Det var inte det jag skulle säga men... yepp, det är hon!, säger jag och kliver av bilen.

Sedan går jag in i huset och letar efter mamma.

- Mamma vart är du?, frågar jag.

- Här!, hör jag henne i köket.

Jag går till köket och där ser jag henne med en Mac laptop i handen.

- Grattis i efter efterskott!, säger hon och ler.

- Mamma det behövs inte! Jag har redan allting som jag vill ha!, säger jag och kramar henne. Tack så jätte mycket!, säger jag tacksamt och släpper taget.

- Så vad ska du och Aaron hitta på idag?, frågar hon mig.

- Jag vet inte, vi har inte planerat något, svarar jag.

- Säg till honom att komma in!, säger hon och sätter sig på kökssoffan.

Jag går ut till bilen och säger till Aaron att han ska komma in.

- En Mac laptop, du brukar inte bli behandlad såhär, säger Aaron.

Jag skakar på huvudet.

- Vad vill du göra idag?, frågar jag.

- Vara med dig, svarar han och ler.

- Vad ska vi göra?, frågar jag.

- En massa saker, svarar han och vi går in i huset.

- Hej Aaron!, säger mamma och de kramas.

- Hej miss Johnson, säger han efter kramen.

- Vill ni ha fika?, frågar mamma och går till köket.

Jag tittar på Aaron och ler.

- Ja tack, svarar han och ler tillbaka.

Jag tar hans hand och vi går till köket.

Jag och Aaron hjälper mamma att ta fram kakor, glas, koppar och dricka.

Efter fikat bestämmer jag och Aaron att vi ska ut.

Vi säger hejdå till mamma och sedan sätter vi oss i Aarons bil utanför huset.

Det är varmt ute, jag har aldrig varit med en sådan varmt vinter innan, jag och Aaron har bestämt oss för att bada.

- Vart kan jag byta om?, frågar jag.

- Där borta, svarar han och pekar på en stuga.

Jag går in till damtoaletten och byter om.

Efter jag har tagit på mig simdräkten går jag ut.

Där väntar Aaron på mig.

Jag stelnar till.

Jag ser hans snygga överkropp igenom hans tröja.

- Haha, skrattar Aaron.

Han skrattar säker åt min "WOW min".

Jag skakar av mig mina tankar och springer ner till stranden.

- Kom!, ropar jag och väntar på att han ska springa.

Han kommer springande mot mig och jag springer ifrån.

- Jag kommer att ta dig!, säger han och kommer ikapp mig.

Han stannar till, kramar mig och sedan lyfter upp mig.

- Waa!, får jag fram.

Jag inser att folk stirrar på oss.

Det är många på tranden, kanske tjugo familjer.

Aaron släpper ner mig på marken igen.

Jag skrattar och sedan kysser jag honom.

- Kom vi går och köper glass, sägen Aaron och vi går hand i hand till en kiosk och köper glass.

 

Vi sätter oss under ett träd.

- Vad har du short idag när jag har varit borta i skolan då?, frågar jag och slickar på glassen.

- Jag vakade över dig, säger Aaron och skrattar.

Jag ler.

- Du har glass på kinden, säger han och böjer sig närmare mig.

Han slickar bort glassen på min kind, jag känner hur min kropp ryser.

Aaron fnissar.

- Förlåt, jag var tvungen, säger han och ler.

- Jag kan bli van, säger jag och blir lite röd i ansiktet...

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER!!

- Skolan börjar på måndag, säger hon.

- Ok, vad var det för jobb jag fick?

- På en resturang, säger mamma och ler.

- Bra!, säger jag och ler tillbaka.

- Jag ska till morfar, hänger du med?, frågar hon.

- Jag stannar nog hemma.

- Om du ska göra något idag får du ringa mig, ok, säger hon.

Jag nickar.

Efter jag har ätit frukost tittar jag på halsbandet jag fick från Aaron, blomman är vinröd och Chases blomma är rosa, igår var den biege...

Jag går till mitt rum igen och på sängen sitter Aaron...

- Jag vill visa dig ett ställe, säger han.

- Vart?, frågar jag och ler.

- Du får se..., säger han och ler tillbaka.

- Vänta, jag ska göra iordning mig och ringa mamma, säger jag.

Efter jag har gjort iordning mig och ringt mamma går jag och Aaron ut.

- Vart är Chase?, frågar jag förvirrat.

- Här, hör jag Chase säga i närheten av mig.

Aaron ledde mig till en skog.

Där går vi in och lägger oss på marken.

- Har du känslor för Chase?, frågar Aaron lite oroligt.

- Neej, svarar jag och rynkar på pannan.

Jag vet själv inte hur jag känner för Chase.

- Jag hoppas att din mun har rätt för att... halsbandets ros blir mer och mer röd..., säger Aaron och biter ihop käkarna.

Det blir tyst en liten stund, då börjar jag:

- Ska du inte skydda någon?, frågar jag.

- Nej, ingen i byn har förlorat sina skydds änglar, svarar Aaron.

- Det är väl bra, säger jag.

- Mmmm, mummlar han.

- Är du arg på mig?, frågar jag oroligt.

- Varför skulle jag vara det?, säger Aaron.

- Jag vet inte, du verkade arg, säger jag och kysser honom försiktigt, hans läppar är varma, mjuka och lena.

När vi har legat där en stund går vi till ett annat ställe där Aaron skulle visa mig.

Han tar mig till en strand.

Denna vintern är inte så kall, det är plusgrader ute.

Aaron knäpper upp sin skjorta.

- Fryser du?, frågar han och ler mot mig.

Jag nickar som svar, sedan trycker han tätt intill sig.

- Du är så varm, säger jag och vilar mitt huvud på hans axel.

- Jag älskar dig, viskar jag till honom.

- Jag älskar dig med, säger han och kysser mig på pannan.

NÄSTA DAG:

- Hope! Hope, vakna! Hope!, hör jag mamma säga jämte mig.

Jag öppnar trött ögonen ch hjäspar.

- Jaa?, frågar jag mamma som sitter jämte mig.

- Du ska till skolan om trettio minuter!, säger mamma oroligt.

- Ok, säger jag trött och sätter mig försiktigt upp.

Det tog tjugo minuter för mig att äta, ta på mig, borsta tänderna och tvätta ansiktet.

Sedan kör mamma mig till skolan.

- Tack för att du körde mig, det behövde du inte, säger jag till henne.

- Ingen orsak, ... jag har en till födelsedagspresent till dig hemma, säger hon och ler.

Jag tittar konstigt på henne.

- Okej..., säger jag.

Efter mamma har åkt, framför mig ser jag skolan.

Den är inte så stor jämfört med min andra skola med niohundra elever, denna skolan har trehundra elever.

Jag tar ett ljupt andetag och börjar gå in i skol byggnaden.

Rätt som det var tar någon mig på rumpan och jag hoppar till.

Killen sprang iväg.

- Hey!, säger jag och blir röd i ansiktet.

Sedan sprang jag in i skolan.

Jag går till Engelskan.

- Hej!, säger lärerane och hälsar på mig.

- Hej, säger jag blygt och ler.

Läraren presenterar mig för klassen.

När vi har lunch går jag till ett bord, där sitter tjejen som jag inte hann prata med på min fest och hennes kompis.

- Hej, får jag sitta här?, frågar jag och ler mot dem.

- Ja visst, säger de snällt.

Jag sätter mig och börjar äta.

- Är inte du den nya tjejen? Jag har alldrig sett dig förr, säger en tjej jämte mig.

- Ja, jag är den nya tjejen, säger jag och ler.

- Hej, jag heter Emma men kallas för Em, säger hon och hälsar.

- Jag heter Hope, säger jag.

- Och jag heter Rosee, säger tjejen som var på min fest.

Efter att den sista lektionen är slut går jag, Em och Rosee till mitt skåp och jag tar mina saker.

Sedan hör jag en grupp med tjejer komma springande mot oss och sedan ut från skolan.

- Omg! Är han här!?, hör jag tjejen jämte oss.

- Vem är här?, frågar jag Rosee och Em.

De rycker på axlarna och vi tittar frågsamt ut, men ser ingen, bara en grupp tjejer.

- Vem är här?, frågar Em en tjej som är påväg ut.

- Världens och stans snyggaste, hetaste och sexigaste kille!, svrarar hon snabbt och springer ut.

- Ska vi gå och kolla?, frågar Em.

- Visst, säger jag och ler mot henne.

Sedan går vi ut.

Framför mig ser jag en grupp tjejer med mobiltelefoner i händerna redo för att ta kort.

Jag, Em och Rosee tränger oss i tjejgruppen.

- Jag ångrar mig att vi kom hit!, säger jag samtidigt som jag blir mosad och trampad av tjejerna. Aoch!, viskar jag för mig själv och ramlar ner på trotoaren.

Jag krapar i mig mitt vänsta knä och mina handflator.

Det börjar svida och värka och jag känner hur blodet rinner från knät.

- Riley!, hör jag en bekant röst ropa oroligt.

Jag tittar upp snabbt och framför mig ser jag Aaron.

Han hjälper mig upp och kysser mig mjukt och sakta på läpparna.

Jag hör de andra tjejerna skrika och gapa.

- Du är skadad!, säger Aaron oroligt efter kyssen.

- Det gör inget, oroa dig inte, säger jag och ler mot honom.

- Det gör det visst, säger han och håller mina händer.

Det kitlas i handflatorna, det känns skönt och inte lika ont längre.

Aaron släpper dem.

Jag tittar på handflatorna, det finns inte en enda skrapa på dem.

- Hur?...., frågar jag honom men sen kom jag på... jag kom på att han var en ängel.

Han ler snett mot mig.

Jag ler tillbaka.

Sedan gjorde han samma sak på mitt knä.

- Hope.... är, är han din pojkvän?, frågar Em.

Jag börjar fnissa och tittar på Aaron.

- Svårt att tro, men ja, säger jag och ler...

FORTSÄTTNINGEN FÖLJEEEER!!! :D INJOy!

Aaron Angel Down och Chase Angel Up... Varför just Angel? Varför just Up eller Down?

- Varför heter dem det?

- Det kan jag inte svara på men jag kan berätta en historia, säger morfar och harklar.

- Gör det, säger jag nyfiket.

- The Mystic Hills, denna lilla staden, för länge sedan skickades änglar till jorden, först till staden denna lilla staden.

Sedan spreds änglarna sig. Det finns många olika arter, två av dem är en fallen ängel och en skydds ängel.

En skydds änglar är änglar som skyddar vi människor, var och en männicka har en egen skydds ängel som skyddar. Fallna änglar är änglar som skyddar människor som har förlorat sina skydds änglar.

En fallen ängel förkottas för Down och en Skydds ängel kallas för Up. De ger ett speciell halsband till personen ängeln älskar, om halsbandets blomma är röd betyder det att den verkligen älskar, om blomman är vit betyder det att den inte har känslor, berättar morfar och ler...

Efter vi har druckit upp våra te kör morfar hem mig.

- Hälsa till din mamma att jag säger hej, säger han och kör iväg.

Jag låser upp dörren och sedan låser efter mig.

- Hej mamma!, ropar jag.

- Hej!, hör jag hennes röst säga förvånat.

Hon kommer gående mot mig.

- Vad gör du här nu? Skulle inte du sova över?, frågar hon mig.

- Nej, jag ville inte sova över där. Jag fegade ur, ljuger jag.

Mamma skrattar.

- Ok, welcome home bäbis, retar mamma mig.

- Mamma..., säger jag och ler mot henne.

- Ok, klockan är mycket, lägg dig nu, säger hon och ler tillbaka.

- Jag ska, säger jag och går till mitt rum.

Jag gör iordning mig och sedan går jag till mammas rum och pussar henne en godnatt puss.

Jag går till mitt rum igen och lägger mig under täcket på sängen och tittar på halsbandet som Aaron gav mig, blomman är nu röd, den var rosa när jag fick den.

Det är ju omöjligt... Aaron kan inte vara... en ängel?... Han är en ängel.

Jag går upp från sängen, rotar i fickorna i mina gamla jogging byxor tills jag har hittat mobilen.

Jag ringer till morfar och efter fem samtal senare svarade han.

- Hallå?, svarar han.

- Hej morfar det är Hope, varför bjöd du Aaron till min födelsedags fest?

- ...Därför att han ville lära känna dig, svarar han lugnt men lite oroligt.

- Han är en ängel, eller hur?, frågar jag.

- Nej, säger han.

- Morfar ljug inte, jag fick ett halsband av honom och det är en blomma i, och jag kan se honom skina i sol ljuset, säger jag allvarligt.

- ... Ja, han är en ängel.

- ... Är Angela verkligen hans mamma?

- Ja, säger han säkert.

- Är Chase också en ängel?

- Ja, säger morfar.

- Ok, det är allt jag behöver veta. Tack för informationen!, säger jag och lägger på.

Jag behöver prata med Aaron nu.

- Chase?... Chase?, viskar jag. Chase, är du här?, frågar jag.

Jag känner mig lite galen men jag måste göra det som jag måste göra.

- Chase?, frågar jag igen.

- Ja, det är mitt namn, hör jag Chase röst säga bakom mig.

Jag vänder mig om och där ser jag honom.

- Chase, säger jag, tar hans hand och sedan går till min säng.

Vi sätter oss ner.

Jag märker att hans hand är lika varm som Aarons, jag släpper den.

- Vad ville du?, frågar han.

- Jag vill att du ska berätta... en massa saker, säger jag och ler mot honom.

Han ler tillbaka.

- Du är vacker, säger han och försöker flörta med mig.

- Ja, du med, säger jag snabbt och rodnar.

- Jag vill ge dig denna, säger han och tar fram ett halsband med en ros i.

- ... Du gillar mig, säger jag häpet.

- Och jag vill veta hur du känner, säger han och ler.

Han sätter på mig halsbandet.

Blomman blir biege.

- Jaha..., säger han och suckar.

Nu har jag två halsband på mig, en av Aaron och en av Chase.

Aarons halsband är röd och Chases är rosa.

- Tack för halsbandet, säger jag och pussar honom på kinden.

Han tittar på mig.

- Är du och Aaron släkt?, frågar jag.

- Jasså... Aaron, du vill veta om Aaron... Varför frågar du inte honom?, säger Chase både surt och ledsen.

- Det var faktikst om båda.

- .... Ja, vi är halv bröder. Min pappa är gift med hans mamma.

- Jaha..., säger jag. ... Hur gammal är du?

- Nitton, svarar han.

- Och hur gammal är Aaron?..., frågar jag och hjäspar.

- Tjugoett... Du borde gå och lägga dig, klockan är mycket, säger Chase.

Jag lägger mig under täcket, rätt som det var kom jag på en sak.

- Chase! Jag är nästan naken!, säger jag och kastar en kudde på honom.

- Aj, Bry dig inte jag har sett dig många gånger, säger han och ler.

- Har du sett mig naken?, frågar jag lite surt.

- Nej, men det skulle jag vilja, säger han och fnissar.

Jag skakar på huvudet och försöker sova.

- Pilla inte på henne! Hon kommer att vakna!, hör jag Chases röst viska.

Det är någon som smeker min kind.

- Hör du mig eller? Aaron!, hör jag Chase viska.

Aaron!!!

Jag öppnar ögonen och några centimeter, framför mig ser jag Aaron.

Han skysser mig mjukt och sakta på läpparna medan mitt hjärta nästan stannade.

- Godmorgon, säger han och ler mot mig.

Jag ler tillbaka.

- Godmorgon, säger jag och kysser honom igen.

Hans läppar är så mjuka, lena och varma.

- Ni vet väl att jag lider av att ni kysser varann, så sluta, säger Chase surt.

Jag skakar på huvudet och går upp från sängen.

- Vart ska du?, frågar Chase.

- Ingen stans, svarar jag.

Jag går till garderoben och tar fram några klädplagg och smycken, sedan går jag till toaletten, tvättar ansiktet och bortstar tänderna.

Sedan går jag till köket, frukosten är framdukat igen.

- Det måste vara Aaron..., viskar jag lågt och ler för mig själv.

- Jag skulle också göra det om jag var fri, men jag måste vakta dig, hör jag Chase säga bakom mig.

- Varför måste du vakta mig?, frågar jag.

- Därför att det är farligt överallt, svarar Chase och försvinner.

- Godmorgon!, hör jag mamma säga.

Jag vänder mig om.

- Godmorgon mamma!

- Skolan börjar på måndag, säger hon.

- Ok, vad var det för jobb jag fick?

- På en resturang, säger mamma och ler.

- Bra!, säger jag och ler tillbaka.

- Jag ska till morfar, hänger du med?, frågar hon.

- Jag stannar nog hemma.

- Om du ska göra något idag får du ringa mig, ok, säger hon.

Jag nickar.

Efter jag har ätit frukost tittar jag på halsbandet jag fick från Aaron, blomman är vinröd och Chases blomma är rosa, igår var den biege...

Jag går till mitt rum igen och på sängen sitter Aaron...

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER...

- tack för att du dukade åt mig, men det behöver du inte, jag klarar mig själv, säger jag till henne och ler.

- Vad pratar du om?, frågar hon förvirrad.

- Du hade ju dukat frukost åt mig.

- Nej, jag dukar ju bara frukost åt dig när du fyller år. Du blir ju bara tjurig varje gång jag gör frukost åt dig...varför skulle jag göra det?, frågar hon förvirrad.

Om det inte var mamma... så vem var det?

Jag blir förvirrad själv.

Jag går ifrån mammas rum och sedan till vardags rummet och sätter på tven, tv 1000.

Det går en romantisk film, Dear John.

Jag försöker koncetrera mig på filmen men det går bara inte.

Vem?, vem var det som dukade fram frukosten åt mig? Kunde det vara en tjuv som bröt sig in i huset som blev hungrig så han åt och glömde att plocka undan det?...neeeeeee. Det måste vara något annat... men vad...eller vem?...

   

Redan första och andra dagen hände det någora konstiga och mystiskta saker.

Först Aaron försvann på min födelsedag, att jag kände Aarons närvaro när han inte ens var där och det där läskiga med frukosten framdukat.

Jag behöver nog lite frisk luft, tänker jag och gör iordning mig.

Jag bortsar tänderna, tvättar ansiktet och sedan byter om till jogging byxor, en svart linne, luv tröja och jogging skor.

Jag går till köket igen och skriver på en liten lapp: Morgon! Jag ska jogga lite överallt, kommer hem vid klockan tolv.XoXo

Klockan är tio så jag har två timmar på mig.

Jag tar på mig jackan och sedan springer ut och låser dörren efter mig.

Jag ser en skyllt som står LOVE ST på, den verkar intresant så jag börjar jogga den vägen.

Det är en liten väg.

Efter jag har joggat cirka etthundra meter ser jag marknader och affärer.

När jag har gått runt lite där ser jag Aaron stå utanför en kläd affär för killar.

- Hej Aaron!, säger jag inte lika nervöst som igår.

 

- Hej Riley!, säger han och kommer gående mot mig.

Han ler.

- Har du hittat din hund?, frågar jag honom.

- Yepp!, säger han och ler.

- Vart var den då?

- Han var med grannens hund, säger han och krattar.

- Haha, en tjej?, frågar jag.

- Aaa.

- Vad gör du här föresten?

- Jag tänkte köpa en mobil skal till min nya mobil, säger han och ler.

- Har du köpt en?, frågar jag.

Han kanske ljuger, jag tror inte att han har en hund heller.

- Haha, så du litar inte på mig?, frågar han och ler, som om han visste vad jag tänkte på.

- Det har jag inte sagt?, säger jag emot.

- ...Jag har lätt för att läsa folks tankar, säger han och ler.

- Så du kan läsa människors tankar?, frågar jag.

- På sätt o vis, säger han.

- Ok... Vill du gå en liten sväng med mig?, frågar jag sedan.

- Visst, säger han och ler.

- Känner du till några roliga ställen?, frågar jag.

- Parken, säger han och tar tag i min hand.

Hans hand är lika varm och bekväm som den dagen vi kramades och den kvällen jag såg honom i mitt rum.

Han leder mig till ett stort park som han sa.

- Åh så skönt, det är soligt, säger han och tar av sig sin kavaj och shorta.

- Är du dum eller!?, frågar jag förvånat och chockat.

Jag ser hans nakna överkropp, hur snygg han är.

Det ser ut som att han skiner i solen.

- Är du dum eller? Det är ju minus grader ute och du tycket att det är varmt!, tjatar jag på honom.

- Ja, jag blir varm ofta om du märker det, säger han och lägger min hand på hans bröstkorg.

Han har rätt, han är lika varm, han är varm och skön.

Jag tar snabbt bort handen så jag inte blir mer hypnotiserad i honom.

Han börjar fnissa.

- Vad?, frågar jag irriterad.

- Inget..., säger han och fortsätter fnissa.

Jag suckar och tittar mig omkring, det är nästan tomt i parken.

Aaron lägger sig ner på gräset och blundar.

- Lägg dig ner, det är skönt, säger han utan att öppna ögonen.

Jag lägger mig ner jämte honom och tittar på hans vackra ansikte.

Jag har aldrig träffat en så snäll kille förut... Jag menar Aaron är obeskrivlig. Killarna på min förra skola vill ju inte ens prata med mig för att jag är så patetisk, så varför skulle Aaron tycka om mig?... Eller tycka om mig gör han säkert inte men, varför ville han med mig?... Kanske för att han ville vara snäll..., tänker jag och suckar.

Jag är lika ful som en troll, tänker jag och skakar på huvudet.

Då märker jag att Aaron tittar på mig.

- Vill du göra något annat?, frågar han och ler.

- Visst, säger jag och ler tillbaka.

- Vad vill du göra?, frågar han.

- Jag vet inte.

- Min mamma vill träffa dig, säger han och ler.

Jag tittar häpet på honom.

- Är du säker?, frågar jag förvånat.

- Ja, säger han och stätter sig upp.'

Han hjälper mig upp och sedan går vi.

När vi är framme går vi in och jag hänger av mig min vinterjacka.

- Vill du ha något att äta eller dricka?, frågar Aaron omtänksamt.

- Nej tack, svarar jag.

- Aaron, är det du?, hör jag en mjuk röst i ett annat rum bredvid.

- Ja, mamma, svarar Aaron och vi går till det rummet.

Där ser jag en vacker kvinna runt fyrtio års åldern, hon liknar inte alls som Aaron.

- Hej!, säger hon glatt och ler när hon ser mig.

- Hej, säger jag och ler tillbaka.

- Så det är du som är Hope! Grattis i efterskott, säger hon och kramar mig. Jag är Aarons mamma, Angela, säger hon efter.

 

- Fint hus ni har, säger jag och ler.

- Tack, säger hon och ler.

Nästan allt i hela huset är vitt.

- Vi kan gå, säger Aaron.

Han tar tag i min hand och vi går uppför vita trappor.

Sedan öppnar han ett rum.

Där ser jag ett vitt säng, vita väggar och bruna gardiner.

- Fint, säger jag och ler. Är det ditt rum?

- Yepp, det är mitt rum, svarar han och sätter sig på sängen.

Jag går och sätter mig jämte honom, presis då hör jag min mobils ringsignal.

*I hate that i let you down, and i feel so bad about it. I guess carma comes back around, cause I'm the one who's hurtin' yeah.*

Jag svarar.

- Hope? Du skulle komma hem för en timme sedan, säger mamma oroligt.

Jag tittar på klockan, hon visar ett.

- Förlåt mamma, ursäktar jag.

- Det gör inget, men vart är du?

- Jag är hos Aaron.

Jag hör mamma fnissa.

- Jasså? Dåså, det var inget, ha det så roligt! Men gör inget dumt ok?

- Varför skulle jag göra något så dumt!?, frågar jag.

Jag visste exakt vad hon menade med det, mamma fick mig när hon var ung så hon vill inte att jag ska göra samma mistag som hon gjorde.

- Jag bara varnar dig, men jag litar på dig gumman, säger hon.

- Ok mamma, hejdå, säger jag och lägger på.

Aaron sitter och fnissar.

- Vad!?, frågar jag irriterat.

- Inget..., säger han och fortsätter att fnissa.

Jag puttar lätt till honom.

När klockan blir åtta ringer jag till mamma.

- Hej gumman, svarar hon.

- Hej mamma, får jag sova över?, frågar jag henne.

- Om du inte gör något dumt så ja, säger hon allvarligt.

- Mamma, jag tänker inte göra något dumt. Inte ens tanken, jag själv tycker att jag är för ung för sånt, så nej, säger jag allvarligt tillbaka.

- Ok, jag litar på dig... Skolan börjar på måndag för dig och jag ska jobba då. Jag har också hittat en jobb till dig om du vill ha en, säger mamma.

- Ja, men vi pratar om det när jag kommer hem då, älskar dig, säger jag och vi lägger på.

- Du fick, säger Aaron som om han hörde vartenda ord jag och mamma prade om.

- Jaa, säger jag och ler.

Hans honungs bruna ögon tittar på mina sedan smeker han mitt ben.

Der börjar rysa i hela kroppen.

- Jag kommer inte att göra något dumt, jag lovar, säger Aaron och lutar sig över mig.

Där ligger jag under honom, jag känner hans andetag, hans lukt och hans värme.

Han lutar sig ännu mer tills hans mjuka läppar trycks mot mina.

Jag blir varm i hela kroppen av hans värme, jag får miljader fjärillar i min mage, hjärtat slår dubbelslag.

Jag får en känsla som jag aldrig har fått innan.

Jag lägger mina armar på hans nacke och smeker hans mjuka och lena hår.

Han tar sakta och lugnt av hans kavaj och shorta.

Jag känner hans varma tunga leka i min mun.

- Ok, det räcker!, hör jag någon ropa.

Jag rycker till av skräck och tittar mig omkring.

På Aarons soffa sitter en kille, lika vacker som Aaron.

 

- Vad gör du här?, frågar Aaron lite argt.

- Skydda min tjej!, svarar killen.

- Vad pratar han om?, frågar jag förvirrat.

- Om du bara kunde få veta, säger killen och suckar.

- Veta vad?, frågar jag lika förvirrat och undrande.

- Jag får inte säga det... jag och han kan inte säga det..., säger Aaron.

Jag blir arg, jag vet inte varför.

Jag puttar Aaron ifrån mig och går ner till hallen, tar på mig jackan.

Den andra killen följde efter mig, från Aarons rum till hallen.

- Vem är du?, frågar jag.

- Chase Angel Up, säger killen.

När jag har tagit på mig min jacka går jag ut, och där försvann killen som förmodligen heter Chase.

Hur kunde han försvinna sådär? När han steg ut från dörren försvann han, som om han kunde bli osynlig.

- Hope!, hör jag morfars röst säga.

Jag tittar runt, då ser jag honom några meter ifrån mig.

- Vad gör du ute nu? Det är farligt!, säger morfar och går mot mig.

- Jag har presis varit hos Aaron, säger jag och kramar honom.

- Vad gör du då?, frågar jag frågande.

- Jag är ute på en promenad.

- Men du sa nyss att det är farligt, säger jag och ler mot honom.

- Inte om man har magiska krafter, säger han och ler tillbaka. Kom så kokar jag te till dig, säger han.

Jag följer med hem till morfar, som inte är så långt ifrån Aarons.

Vi går in och han gör en kopp te till både mig och honom.

- Tack, säger jag till honom.

Jag dricker en klunk och brände tungan, teét är jätte varm.

- Hur har det gått de sista dagarna här?, frågar morfar nyfiket.

- Bra... mycket konstigt, svarar jag.

- Hur då ...konstigt?

- Jag har inte drömt mardrömmar sen jag flyttade hit,... Aaron, han försvan på min födelsedags fest och som ursäkt sa han att hans hund hade rymt hemifrån fast än han inte har en. Någon dukade fram frukost åt mig, och det var inte mamma... Känner du någon som heter Chase Angel Up?, frågar jag sedan.

- Oj oj, det var många mystiska saker,.... ja jag känner honom, säger morfar.

- Det är den konstigaste namnet jag någonsin har hört, Angel Up...

- Ok, vi pratar om något annat, Aaron som försvann vid din födelsedag... Han har faktiskt en hund, säger morfar och ler.

- Hur vet du det?, frågar jag.

- Jag har varit där många gånger, hans mamma bakar ofta så hon brukar bjuda mig.

Jag fnissar lite, lite lät som om han var en fem åring som älskar kakor.

- Och frukost på bordet?, frågar jag sedan.

- Din mamma kanske dukade fram de i smyg, vem vet, säger morfar lätt.

- Är Chase släkt med Aaron?, frågar jag.

- Nej, men de känner varandra väl.

- Vad heter Aaron i efter namn?

- Aaron Angel Down.

Aaron Angel Down och Chase Angel Up... Varför just Angel? Varför just Up eller Down?

- Varför heter dem det?

- Det kan jag inte svara på men jag kan berätta en historia, säger morfar och harklar.

- Gör det, säger jag nyfiket.

- The Mystic Hills, denna lilla staden, för länge sedan skickades änglar till jorden, först till staden denna lilla staden.

Sedan spreds änglarna sig. Det finns många olika arter, två av dem är en fallen ängel och en skydds ängel.

En skydds änglar är änglar som skyddar vi människor, var och en männicka har en egen skydds ängel som skyddar. Fallna änglar är änglar som skyddar människor som har förlorat sina skydds änglar.

En fallen ängel förkottas för Down och en Skydds ängel kallas för Up. De ger ett speciell halsband till personen ängeln älskar, om halsbandets blomma är röd betyder det att den verkligen älskar, om blomman är vit betyder det att den inte har känslor, berättar morfar och ler...

 

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER!!

Jag öppnar dörren och där stod en söt, snygg, sexig och otroligt vacker kille.

Jag tror att jag gapar utan att jag märker det.

Jag tappade andan och jag tror att mitt hjärta har stannat, jag tror att detta blir min sista dag.

Han är så vacker.

Han tittar ner mot morfars porslins tomte, det är ju snart jul.

- Haha, snygg tomte ni har, säger han och ler.

Jag rodnar och får inte fram ett ord.

- Hej, jag heter Aaron, du måste vara födelsedags barnet, Riley, säger han och ler.

- Hehe, får jag fram.

Guuud så pinsamt!

Det är första gången jag VERKLIGEN är kär.

Men han är säkert inte intreserad av mig, jag förtjänar honom inte, han är för snygg för att vara min pojkvän , han är till och med för snygg för att vara min kompis...

Han liknar inte alls som världens snyggaste model, han liknar som gud.

Jag fattar inte hur snygg han är. Att det är lagligt att vara så snygg som han...

Jag skakar på huvudet bara för att skaka av mig mina tankar.

- Uuum... ja, jag är Riley, men du kan kalla mig Hope, säger jag och ler.

- Haha, jag heter Aaron, du såg lite frusen då så jag säger det igen, säger han och fnissar.

Jag rodnar.

Han sträcker fram handen för att skaka hand.

- Ja, justdet, du fyller ju år idag, säger han och kramar mig istället.

Han är varm, mina knän blir svaga och magen är fullproppad med fjärillar.

Sedan släpper han mig.

- Va fin du är, säger han och ler.

- T-ack, säger jag och rodnar. ...Umm, kom in.

Han fnissar och sedan går han in.

Jag stänger dörren och sedan går sakta mot köket.

Jag sätter mig på en stol vid köksbordet ,där sitter jag ensam i lugn och ro... tills mamma kom in.

- Ska du inte öppna dina paketer nu då?, frågar hon.

- Eem, ok..., säger jag och tar upp en paket från högen, på den står det " från mamma" .

Jag river av pappret, det är en låda.

Jag öppnar lådan och där i ligger det ett par häftiga converse.

De är ljus lila.

- Tack!, säger jag tacksamt till mamma.

Hon ler nöjdt.

*knack knack*

- Jag borde läma er ensamma, säger mamma, hon fnissar och sedan går ut från köket.

Jag tittar frågande på henne.

- Hej igen, hör jag någon säga bakom mig, den rösten kommer jag aldrig att glömma, det är Aaron.

Jag vänder mig om och där ser jag honom.

Han kommer mot mig och sätter sig framför mig.

- Hej, grattis igen, säger han och ler.

- Ha,ha, t-ack, säger jag nervöst.

Jag har miljader fjärillar i magen igen.

- Jag har en present till dig, säger han och ger mig en liten ask.

Jag tar emot den med skakiga fingrar och öppnar asken försiktigt.

Det ligger en vacker halsband i.

Jag tar upp den.

- Wow, den är så vacker, säger jag och tittar på den. Tack så jätte mycket, säger jag och ler mot honom.

Jag blir varm i hela kroppen.

- Vill du att jag ska sätta på dig den?, frågar han snällt.

- Um... om du vill, säger jag och blir ännu mer nervös.

Han ställer sig bakom mig och sätter på mig halsbandet.

- Tack, säger jag och ler.

Han sätter sig framför mig igen och ler.

- Riley Hope Johnson! Vet du vad du fick av morfar?, frågar mamma glatt, hon kommer springande med en låda.

Hon lägger den på köks bordet.

- Öppna den!, säger hon och ler stort.

Jag öppnar den snabbt och jag ser en nikon kamera framför mig.

Det kostar mer än fem tusenlappar tror jag, men den är snygg.

Jag tittar häpet på den.

- Men, det är ju så onödigt! Han kunde iallafall ha gett mig en t-shirt eller något istället för att köpa något sånt, det är ju bara slöseri med pengar för honom, säger jag.

- Tänk positivt, det är ju inte alltid du fyller arton år!?, säger mamma och ler.

Jag suckar.

Han kommer inte att lämna den till affären igen så vad kunde jag göra?

- Jag ska bara gå och tacka morfar, säger jag till Aaron och mamma, och sedan går jag till morfar.

Jag antar att han är i vardags rummet...Yepp där är han, mitt i rummet.

Han pratar med en annan man, som liknar en indian.

Jag går rakt fram till dem.

- Ursäkta, säger jag till den mannen.

Jag ger morfar ett stort kram och säger:

- Tack, morfar!, bästa presenten någonsin!

- Jag är glad att du gillar den!, säger han och ler.

Jag ler tillbaka och går tillbaka till köket.

Där ser jag bara mamma som håller på med att diska, men Aaron är borta.

- Mamma, vart är Aaron?, frågar jag förvirrad och ledsen.

- Han gick hem, svarar hon.

- Men varför?, frågar jag chockad.

Han kanske tycker att jag är dum i huvudet så han gick hem? Det var ju inte mitt fel att jag blev så nervös?

- Hans mamma ringde och sa att deras hund hade rymt hemifrån.

Det kan inte vara möjligt. Han lämnade utan att säga hejdå.

Jag suckar, det känns som om att jag kommer att spy eller något.

Jag tror att jag har fått kärleksinfluensan.

Kvällen blir lång och tråkig efter att han hade gått.

Efter festen åker jag och mamma hem med alla paketen.

Jag hade bara öppnat tre av tjugo fem, tror jag.

Klockan är ett på kvällen.

Jag går och dushar.

Vattnet är varmt, det bränns mot huden, jag byter inte temperaturen, det är skönt så.

Efter dushen tar jag på mig som vanligt ett par boxertrosor, bh och linne.

Jag går och lägger mig under täcket...

Jag vaknar, det blir för varmt.

Framför mig ser jag Aaron ligga och krama om mig. Han tittar på mig, lugnt och jag känner hans andetag på mitt panna.

*blink*

Aaron är borta, det blir kallt.

Första gången jag drömmer om en kille som kramar om mig... eller var det en dröm?

Jag kände värmen, den värmen är lika varm och mysig som då jag och han kramades första gången hos morfar, jag kände och luktade hans fantastiska, ljuvliga doft...

Var han här? Hur kunde han? Det är omöjligt att han hade varit här och sedan borta vid nästa sekund.

Jag skakar på huvudet.

Har jag blivit galen av Aarons skönhet?

Jag skrattar åt mig själv och försöker somna om.

Men det går bara inte.

Går upp från sängen och tänder taklampan.

Sedan går jag och lägger mig på sängen igen, men det är omöjligt att sova om.

Klockan nio på morgonen går jag till köket och äter frukost.

Det är framdukat igen, bröd, smör, ost och mjölk.

 

Mamma brukar aldrig duka fram till mig, bara när jag fyller år. Men varför gör hon det idag? Konstigt.

Jag sätter mig på soffan och börjar äta.

Sedan går jag till mammas sovrum.

Hon ligger på sängen och sover.

Jag går och sätter mig på sängen sämte henne.

- Mamma?, mamma?, väcker jag henne.

Hon öppnar ögonen trött.

- Jaa?, frågar hon med en trött morgon röst.

- tack för att du dukade åt mig, men det behöver du inte, jag klarar mig själv, säger jag till henne och ler.

- Vad pratar du om?, frågar hon förvirrad.

- Du hade ju dukat frukost åt mig.

- Nej, jag dukar ju bara frukost åt dig när du fyller år. Du blir ju bara tjurig varje gång jag gör frukost åt dig...varför skulle jag göra det?, frågar hon förvirrad.

Om det inte var mamma... så vem var det?

Jag blir förvirrad själv.

Jag går ifrån mammas rum och sedan till vardagsrummet och sätter på tven, tv 1000.

Det går en romantisk film, Dear John.

Jag försöker koncetrera mig på filmen men det går bara inte.

Vem?, vem var det som dukade fram frukosten åt mig? Kunde det vara en tjuv som bröt sig in i huset som blev hungrig så han åt och glömde att plocka undan det?...neeeeeee. Det måste vara något annat... men vad...eller vem?...

   

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER!!