Aaron Angel Down och Chase Angel Up... Varför just Angel? Varför just Up eller Down?

- Varför heter dem det?

- Det kan jag inte svara på men jag kan berätta en historia, säger morfar och harklar.

- Gör det, säger jag nyfiket.

- The Mystic Hills, denna lilla staden, för länge sedan skickades änglar till jorden, först till staden denna lilla staden.

Sedan spreds änglarna sig. Det finns många olika arter, två av dem är en fallen ängel och en skydds ängel.

En skydds änglar är änglar som skyddar vi människor, var och en männicka har en egen skydds ängel som skyddar. Fallna änglar är änglar som skyddar människor som har förlorat sina skydds änglar.

En fallen ängel förkottas för Down och en Skydds ängel kallas för Up. De ger ett speciell halsband till personen ängeln älskar, om halsbandets blomma är röd betyder det att den verkligen älskar, om blomman är vit betyder det att den inte har känslor, berättar morfar och ler...

Efter vi har druckit upp våra te kör morfar hem mig.

- Hälsa till din mamma att jag säger hej, säger han och kör iväg.

Jag låser upp dörren och sedan låser efter mig.

- Hej mamma!, ropar jag.

- Hej!, hör jag hennes röst säga förvånat.

Hon kommer gående mot mig.

- Vad gör du här nu? Skulle inte du sova över?, frågar hon mig.

- Nej, jag ville inte sova över där. Jag fegade ur, ljuger jag.

Mamma skrattar.

- Ok, welcome home bäbis, retar mamma mig.

- Mamma..., säger jag och ler mot henne.

- Ok, klockan är mycket, lägg dig nu, säger hon och ler tillbaka.

- Jag ska, säger jag och går till mitt rum.

Jag gör iordning mig och sedan går jag till mammas rum och pussar henne en godnatt puss.

Jag går till mitt rum igen och lägger mig under täcket på sängen och tittar på halsbandet som Aaron gav mig, blomman är nu röd, den var rosa när jag fick den.

Det är ju omöjligt... Aaron kan inte vara... en ängel?... Han är en ängel.

Jag går upp från sängen, rotar i fickorna i mina gamla jogging byxor tills jag har hittat mobilen.

Jag ringer till morfar och efter fem samtal senare svarade han.

- Hallå?, svarar han.

- Hej morfar det är Hope, varför bjöd du Aaron till min födelsedags fest?

- ...Därför att han ville lära känna dig, svarar han lugnt men lite oroligt.

- Han är en ängel, eller hur?, frågar jag.

- Nej, säger han.

- Morfar ljug inte, jag fick ett halsband av honom och det är en blomma i, och jag kan se honom skina i sol ljuset, säger jag allvarligt.

- ... Ja, han är en ängel.

- ... Är Angela verkligen hans mamma?

- Ja, säger han säkert.

- Är Chase också en ängel?

- Ja, säger morfar.

- Ok, det är allt jag behöver veta. Tack för informationen!, säger jag och lägger på.

Jag behöver prata med Aaron nu.

- Chase?... Chase?, viskar jag. Chase, är du här?, frågar jag.

Jag känner mig lite galen men jag måste göra det som jag måste göra.

- Chase?, frågar jag igen.

- Ja, det är mitt namn, hör jag Chase röst säga bakom mig.

Jag vänder mig om och där ser jag honom.

- Chase, säger jag, tar hans hand och sedan går till min säng.

Vi sätter oss ner.

Jag märker att hans hand är lika varm som Aarons, jag släpper den.

- Vad ville du?, frågar han.

- Jag vill att du ska berätta... en massa saker, säger jag och ler mot honom.

Han ler tillbaka.

- Du är vacker, säger han och försöker flörta med mig.

- Ja, du med, säger jag snabbt och rodnar.

- Jag vill ge dig denna, säger han och tar fram ett halsband med en ros i.

- ... Du gillar mig, säger jag häpet.

- Och jag vill veta hur du känner, säger han och ler.

Han sätter på mig halsbandet.

Blomman blir biege.

- Jaha..., säger han och suckar.

Nu har jag två halsband på mig, en av Aaron och en av Chase.

Aarons halsband är röd och Chases är rosa.

- Tack för halsbandet, säger jag och pussar honom på kinden.

Han tittar på mig.

- Är du och Aaron släkt?, frågar jag.

- Jasså... Aaron, du vill veta om Aaron... Varför frågar du inte honom?, säger Chase både surt och ledsen.

- Det var faktikst om båda.

- .... Ja, vi är halv bröder. Min pappa är gift med hans mamma.

- Jaha..., säger jag. ... Hur gammal är du?

- Nitton, svarar han.

- Och hur gammal är Aaron?..., frågar jag och hjäspar.

- Tjugoett... Du borde gå och lägga dig, klockan är mycket, säger Chase.

Jag lägger mig under täcket, rätt som det var kom jag på en sak.

- Chase! Jag är nästan naken!, säger jag och kastar en kudde på honom.

- Aj, Bry dig inte jag har sett dig många gånger, säger han och ler.

- Har du sett mig naken?, frågar jag lite surt.

- Nej, men det skulle jag vilja, säger han och fnissar.

Jag skakar på huvudet och försöker sova.

- Pilla inte på henne! Hon kommer att vakna!, hör jag Chases röst viska.

Det är någon som smeker min kind.

- Hör du mig eller? Aaron!, hör jag Chase viska.

Aaron!!!

Jag öppnar ögonen och några centimeter, framför mig ser jag Aaron.

Han skysser mig mjukt och sakta på läpparna medan mitt hjärta nästan stannade.

- Godmorgon, säger han och ler mot mig.

Jag ler tillbaka.

- Godmorgon, säger jag och kysser honom igen.

Hans läppar är så mjuka, lena och varma.

- Ni vet väl att jag lider av att ni kysser varann, så sluta, säger Chase surt.

Jag skakar på huvudet och går upp från sängen.

- Vart ska du?, frågar Chase.

- Ingen stans, svarar jag.

Jag går till garderoben och tar fram några klädplagg och smycken, sedan går jag till toaletten, tvättar ansiktet och bortstar tänderna.

Sedan går jag till köket, frukosten är framdukat igen.

- Det måste vara Aaron..., viskar jag lågt och ler för mig själv.

- Jag skulle också göra det om jag var fri, men jag måste vakta dig, hör jag Chase säga bakom mig.

- Varför måste du vakta mig?, frågar jag.

- Därför att det är farligt överallt, svarar Chase och försvinner.

- Godmorgon!, hör jag mamma säga.

Jag vänder mig om.

- Godmorgon mamma!

- Skolan börjar på måndag, säger hon.

- Ok, vad var det för jobb jag fick?

- På en resturang, säger mamma och ler.

- Bra!, säger jag och ler tillbaka.

- Jag ska till morfar, hänger du med?, frågar hon.

- Jag stannar nog hemma.

- Om du ska göra något idag får du ringa mig, ok, säger hon.

Jag nickar.

Efter jag har ätit frukost tittar jag på halsbandet jag fick från Aaron, blomman är vinröd och Chases blomma är rosa, igår var den biege...

Jag går till mitt rum igen och på sängen sitter Aaron...

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER...

- tack för att du dukade åt mig, men det behöver du inte, jag klarar mig själv, säger jag till henne och ler.

- Vad pratar du om?, frågar hon förvirrad.

- Du hade ju dukat frukost åt mig.

- Nej, jag dukar ju bara frukost åt dig när du fyller år. Du blir ju bara tjurig varje gång jag gör frukost åt dig...varför skulle jag göra det?, frågar hon förvirrad.

Om det inte var mamma... så vem var det?

Jag blir förvirrad själv.

Jag går ifrån mammas rum och sedan till vardags rummet och sätter på tven, tv 1000.

Det går en romantisk film, Dear John.

Jag försöker koncetrera mig på filmen men det går bara inte.

Vem?, vem var det som dukade fram frukosten åt mig? Kunde det vara en tjuv som bröt sig in i huset som blev hungrig så han åt och glömde att plocka undan det?...neeeeeee. Det måste vara något annat... men vad...eller vem?...

   

Redan första och andra dagen hände det någora konstiga och mystiskta saker.

Först Aaron försvann på min födelsedag, att jag kände Aarons närvaro när han inte ens var där och det där läskiga med frukosten framdukat.

Jag behöver nog lite frisk luft, tänker jag och gör iordning mig.

Jag bortsar tänderna, tvättar ansiktet och sedan byter om till jogging byxor, en svart linne, luv tröja och jogging skor.

Jag går till köket igen och skriver på en liten lapp: Morgon! Jag ska jogga lite överallt, kommer hem vid klockan tolv.XoXo

Klockan är tio så jag har två timmar på mig.

Jag tar på mig jackan och sedan springer ut och låser dörren efter mig.

Jag ser en skyllt som står LOVE ST på, den verkar intresant så jag börjar jogga den vägen.

Det är en liten väg.

Efter jag har joggat cirka etthundra meter ser jag marknader och affärer.

När jag har gått runt lite där ser jag Aaron stå utanför en kläd affär för killar.

- Hej Aaron!, säger jag inte lika nervöst som igår.

 

- Hej Riley!, säger han och kommer gående mot mig.

Han ler.

- Har du hittat din hund?, frågar jag honom.

- Yepp!, säger han och ler.

- Vart var den då?

- Han var med grannens hund, säger han och krattar.

- Haha, en tjej?, frågar jag.

- Aaa.

- Vad gör du här föresten?

- Jag tänkte köpa en mobil skal till min nya mobil, säger han och ler.

- Har du köpt en?, frågar jag.

Han kanske ljuger, jag tror inte att han har en hund heller.

- Haha, så du litar inte på mig?, frågar han och ler, som om han visste vad jag tänkte på.

- Det har jag inte sagt?, säger jag emot.

- ...Jag har lätt för att läsa folks tankar, säger han och ler.

- Så du kan läsa människors tankar?, frågar jag.

- På sätt o vis, säger han.

- Ok... Vill du gå en liten sväng med mig?, frågar jag sedan.

- Visst, säger han och ler.

- Känner du till några roliga ställen?, frågar jag.

- Parken, säger han och tar tag i min hand.

Hans hand är lika varm och bekväm som den dagen vi kramades och den kvällen jag såg honom i mitt rum.

Han leder mig till ett stort park som han sa.

- Åh så skönt, det är soligt, säger han och tar av sig sin kavaj och shorta.

- Är du dum eller!?, frågar jag förvånat och chockat.

Jag ser hans nakna överkropp, hur snygg han är.

Det ser ut som att han skiner i solen.

- Är du dum eller? Det är ju minus grader ute och du tycket att det är varmt!, tjatar jag på honom.

- Ja, jag blir varm ofta om du märker det, säger han och lägger min hand på hans bröstkorg.

Han har rätt, han är lika varm, han är varm och skön.

Jag tar snabbt bort handen så jag inte blir mer hypnotiserad i honom.

Han börjar fnissa.

- Vad?, frågar jag irriterad.

- Inget..., säger han och fortsätter fnissa.

Jag suckar och tittar mig omkring, det är nästan tomt i parken.

Aaron lägger sig ner på gräset och blundar.

- Lägg dig ner, det är skönt, säger han utan att öppna ögonen.

Jag lägger mig ner jämte honom och tittar på hans vackra ansikte.

Jag har aldrig träffat en så snäll kille förut... Jag menar Aaron är obeskrivlig. Killarna på min förra skola vill ju inte ens prata med mig för att jag är så patetisk, så varför skulle Aaron tycka om mig?... Eller tycka om mig gör han säkert inte men, varför ville han med mig?... Kanske för att han ville vara snäll..., tänker jag och suckar.

Jag är lika ful som en troll, tänker jag och skakar på huvudet.

Då märker jag att Aaron tittar på mig.

- Vill du göra något annat?, frågar han och ler.

- Visst, säger jag och ler tillbaka.

- Vad vill du göra?, frågar han.

- Jag vet inte.

- Min mamma vill träffa dig, säger han och ler.

Jag tittar häpet på honom.

- Är du säker?, frågar jag förvånat.

- Ja, säger han och stätter sig upp.'

Han hjälper mig upp och sedan går vi.

När vi är framme går vi in och jag hänger av mig min vinterjacka.

- Vill du ha något att äta eller dricka?, frågar Aaron omtänksamt.

- Nej tack, svarar jag.

- Aaron, är det du?, hör jag en mjuk röst i ett annat rum bredvid.

- Ja, mamma, svarar Aaron och vi går till det rummet.

Där ser jag en vacker kvinna runt fyrtio års åldern, hon liknar inte alls som Aaron.

- Hej!, säger hon glatt och ler när hon ser mig.

- Hej, säger jag och ler tillbaka.

- Så det är du som är Hope! Grattis i efterskott, säger hon och kramar mig. Jag är Aarons mamma, Angela, säger hon efter.

 

- Fint hus ni har, säger jag och ler.

- Tack, säger hon och ler.

Nästan allt i hela huset är vitt.

- Vi kan gå, säger Aaron.

Han tar tag i min hand och vi går uppför vita trappor.

Sedan öppnar han ett rum.

Där ser jag ett vitt säng, vita väggar och bruna gardiner.

- Fint, säger jag och ler. Är det ditt rum?

- Yepp, det är mitt rum, svarar han och sätter sig på sängen.

Jag går och sätter mig jämte honom, presis då hör jag min mobils ringsignal.

*I hate that i let you down, and i feel so bad about it. I guess carma comes back around, cause I'm the one who's hurtin' yeah.*

Jag svarar.

- Hope? Du skulle komma hem för en timme sedan, säger mamma oroligt.

Jag tittar på klockan, hon visar ett.

- Förlåt mamma, ursäktar jag.

- Det gör inget, men vart är du?

- Jag är hos Aaron.

Jag hör mamma fnissa.

- Jasså? Dåså, det var inget, ha det så roligt! Men gör inget dumt ok?

- Varför skulle jag göra något så dumt!?, frågar jag.

Jag visste exakt vad hon menade med det, mamma fick mig när hon var ung så hon vill inte att jag ska göra samma mistag som hon gjorde.

- Jag bara varnar dig, men jag litar på dig gumman, säger hon.

- Ok mamma, hejdå, säger jag och lägger på.

Aaron sitter och fnissar.

- Vad!?, frågar jag irriterat.

- Inget..., säger han och fortsätter att fnissa.

Jag puttar lätt till honom.

När klockan blir åtta ringer jag till mamma.

- Hej gumman, svarar hon.

- Hej mamma, får jag sova över?, frågar jag henne.

- Om du inte gör något dumt så ja, säger hon allvarligt.

- Mamma, jag tänker inte göra något dumt. Inte ens tanken, jag själv tycker att jag är för ung för sånt, så nej, säger jag allvarligt tillbaka.

- Ok, jag litar på dig... Skolan börjar på måndag för dig och jag ska jobba då. Jag har också hittat en jobb till dig om du vill ha en, säger mamma.

- Ja, men vi pratar om det när jag kommer hem då, älskar dig, säger jag och vi lägger på.

- Du fick, säger Aaron som om han hörde vartenda ord jag och mamma prade om.

- Jaa, säger jag och ler.

Hans honungs bruna ögon tittar på mina sedan smeker han mitt ben.

Der börjar rysa i hela kroppen.

- Jag kommer inte att göra något dumt, jag lovar, säger Aaron och lutar sig över mig.

Där ligger jag under honom, jag känner hans andetag, hans lukt och hans värme.

Han lutar sig ännu mer tills hans mjuka läppar trycks mot mina.

Jag blir varm i hela kroppen av hans värme, jag får miljader fjärillar i min mage, hjärtat slår dubbelslag.

Jag får en känsla som jag aldrig har fått innan.

Jag lägger mina armar på hans nacke och smeker hans mjuka och lena hår.

Han tar sakta och lugnt av hans kavaj och shorta.

Jag känner hans varma tunga leka i min mun.

- Ok, det räcker!, hör jag någon ropa.

Jag rycker till av skräck och tittar mig omkring.

På Aarons soffa sitter en kille, lika vacker som Aaron.

 

- Vad gör du här?, frågar Aaron lite argt.

- Skydda min tjej!, svarar killen.

- Vad pratar han om?, frågar jag förvirrat.

- Om du bara kunde få veta, säger killen och suckar.

- Veta vad?, frågar jag lika förvirrat och undrande.

- Jag får inte säga det... jag och han kan inte säga det..., säger Aaron.

Jag blir arg, jag vet inte varför.

Jag puttar Aaron ifrån mig och går ner till hallen, tar på mig jackan.

Den andra killen följde efter mig, från Aarons rum till hallen.

- Vem är du?, frågar jag.

- Chase Angel Up, säger killen.

När jag har tagit på mig min jacka går jag ut, och där försvann killen som förmodligen heter Chase.

Hur kunde han försvinna sådär? När han steg ut från dörren försvann han, som om han kunde bli osynlig.

- Hope!, hör jag morfars röst säga.

Jag tittar runt, då ser jag honom några meter ifrån mig.

- Vad gör du ute nu? Det är farligt!, säger morfar och går mot mig.

- Jag har presis varit hos Aaron, säger jag och kramar honom.

- Vad gör du då?, frågar jag frågande.

- Jag är ute på en promenad.

- Men du sa nyss att det är farligt, säger jag och ler mot honom.

- Inte om man har magiska krafter, säger han och ler tillbaka. Kom så kokar jag te till dig, säger han.

Jag följer med hem till morfar, som inte är så långt ifrån Aarons.

Vi går in och han gör en kopp te till både mig och honom.

- Tack, säger jag till honom.

Jag dricker en klunk och brände tungan, teét är jätte varm.

- Hur har det gått de sista dagarna här?, frågar morfar nyfiket.

- Bra... mycket konstigt, svarar jag.

- Hur då ...konstigt?

- Jag har inte drömt mardrömmar sen jag flyttade hit,... Aaron, han försvan på min födelsedags fest och som ursäkt sa han att hans hund hade rymt hemifrån fast än han inte har en. Någon dukade fram frukost åt mig, och det var inte mamma... Känner du någon som heter Chase Angel Up?, frågar jag sedan.

- Oj oj, det var många mystiska saker,.... ja jag känner honom, säger morfar.

- Det är den konstigaste namnet jag någonsin har hört, Angel Up...

- Ok, vi pratar om något annat, Aaron som försvann vid din födelsedag... Han har faktiskt en hund, säger morfar och ler.

- Hur vet du det?, frågar jag.

- Jag har varit där många gånger, hans mamma bakar ofta så hon brukar bjuda mig.

Jag fnissar lite, lite lät som om han var en fem åring som älskar kakor.

- Och frukost på bordet?, frågar jag sedan.

- Din mamma kanske dukade fram de i smyg, vem vet, säger morfar lätt.

- Är Chase släkt med Aaron?, frågar jag.

- Nej, men de känner varandra väl.

- Vad heter Aaron i efter namn?

- Aaron Angel Down.

Aaron Angel Down och Chase Angel Up... Varför just Angel? Varför just Up eller Down?

- Varför heter dem det?

- Det kan jag inte svara på men jag kan berätta en historia, säger morfar och harklar.

- Gör det, säger jag nyfiket.

- The Mystic Hills, denna lilla staden, för länge sedan skickades änglar till jorden, först till staden denna lilla staden.

Sedan spreds änglarna sig. Det finns många olika arter, två av dem är en fallen ängel och en skydds ängel.

En skydds änglar är änglar som skyddar vi människor, var och en männicka har en egen skydds ängel som skyddar. Fallna änglar är änglar som skyddar människor som har förlorat sina skydds änglar.

En fallen ängel förkottas för Down och en Skydds ängel kallas för Up. De ger ett speciell halsband till personen ängeln älskar, om halsbandets blomma är röd betyder det att den verkligen älskar, om blomman är vit betyder det att den inte har känslor, berättar morfar och ler...

 

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER!!

Jag öppnar dörren och där stod en söt, snygg, sexig och otroligt vacker kille.

Jag tror att jag gapar utan att jag märker det.

Jag tappade andan och jag tror att mitt hjärta har stannat, jag tror att detta blir min sista dag.

Han är så vacker.

Han tittar ner mot morfars porslins tomte, det är ju snart jul.

- Haha, snygg tomte ni har, säger han och ler.

Jag rodnar och får inte fram ett ord.

- Hej, jag heter Aaron, du måste vara födelsedags barnet, Riley, säger han och ler.

- Hehe, får jag fram.

Guuud så pinsamt!

Det är första gången jag VERKLIGEN är kär.

Men han är säkert inte intreserad av mig, jag förtjänar honom inte, han är för snygg för att vara min pojkvän , han är till och med för snygg för att vara min kompis...

Han liknar inte alls som världens snyggaste model, han liknar som gud.

Jag fattar inte hur snygg han är. Att det är lagligt att vara så snygg som han...

Jag skakar på huvudet bara för att skaka av mig mina tankar.

- Uuum... ja, jag är Riley, men du kan kalla mig Hope, säger jag och ler.

- Haha, jag heter Aaron, du såg lite frusen då så jag säger det igen, säger han och fnissar.

Jag rodnar.

Han sträcker fram handen för att skaka hand.

- Ja, justdet, du fyller ju år idag, säger han och kramar mig istället.

Han är varm, mina knän blir svaga och magen är fullproppad med fjärillar.

Sedan släpper han mig.

- Va fin du är, säger han och ler.

- T-ack, säger jag och rodnar. ...Umm, kom in.

Han fnissar och sedan går han in.

Jag stänger dörren och sedan går sakta mot köket.

Jag sätter mig på en stol vid köksbordet ,där sitter jag ensam i lugn och ro... tills mamma kom in.

- Ska du inte öppna dina paketer nu då?, frågar hon.

- Eem, ok..., säger jag och tar upp en paket från högen, på den står det " från mamma" .

Jag river av pappret, det är en låda.

Jag öppnar lådan och där i ligger det ett par häftiga converse.

De är ljus lila.

- Tack!, säger jag tacksamt till mamma.

Hon ler nöjdt.

*knack knack*

- Jag borde läma er ensamma, säger mamma, hon fnissar och sedan går ut från köket.

Jag tittar frågande på henne.

- Hej igen, hör jag någon säga bakom mig, den rösten kommer jag aldrig att glömma, det är Aaron.

Jag vänder mig om och där ser jag honom.

Han kommer mot mig och sätter sig framför mig.

- Hej, grattis igen, säger han och ler.

- Ha,ha, t-ack, säger jag nervöst.

Jag har miljader fjärillar i magen igen.

- Jag har en present till dig, säger han och ger mig en liten ask.

Jag tar emot den med skakiga fingrar och öppnar asken försiktigt.

Det ligger en vacker halsband i.

Jag tar upp den.

- Wow, den är så vacker, säger jag och tittar på den. Tack så jätte mycket, säger jag och ler mot honom.

Jag blir varm i hela kroppen.

- Vill du att jag ska sätta på dig den?, frågar han snällt.

- Um... om du vill, säger jag och blir ännu mer nervös.

Han ställer sig bakom mig och sätter på mig halsbandet.

- Tack, säger jag och ler.

Han sätter sig framför mig igen och ler.

- Riley Hope Johnson! Vet du vad du fick av morfar?, frågar mamma glatt, hon kommer springande med en låda.

Hon lägger den på köks bordet.

- Öppna den!, säger hon och ler stort.

Jag öppnar den snabbt och jag ser en nikon kamera framför mig.

Det kostar mer än fem tusenlappar tror jag, men den är snygg.

Jag tittar häpet på den.

- Men, det är ju så onödigt! Han kunde iallafall ha gett mig en t-shirt eller något istället för att köpa något sånt, det är ju bara slöseri med pengar för honom, säger jag.

- Tänk positivt, det är ju inte alltid du fyller arton år!?, säger mamma och ler.

Jag suckar.

Han kommer inte att lämna den till affären igen så vad kunde jag göra?

- Jag ska bara gå och tacka morfar, säger jag till Aaron och mamma, och sedan går jag till morfar.

Jag antar att han är i vardags rummet...Yepp där är han, mitt i rummet.

Han pratar med en annan man, som liknar en indian.

Jag går rakt fram till dem.

- Ursäkta, säger jag till den mannen.

Jag ger morfar ett stort kram och säger:

- Tack, morfar!, bästa presenten någonsin!

- Jag är glad att du gillar den!, säger han och ler.

Jag ler tillbaka och går tillbaka till köket.

Där ser jag bara mamma som håller på med att diska, men Aaron är borta.

- Mamma, vart är Aaron?, frågar jag förvirrad och ledsen.

- Han gick hem, svarar hon.

- Men varför?, frågar jag chockad.

Han kanske tycker att jag är dum i huvudet så han gick hem? Det var ju inte mitt fel att jag blev så nervös?

- Hans mamma ringde och sa att deras hund hade rymt hemifrån.

Det kan inte vara möjligt. Han lämnade utan att säga hejdå.

Jag suckar, det känns som om att jag kommer att spy eller något.

Jag tror att jag har fått kärleksinfluensan.

Kvällen blir lång och tråkig efter att han hade gått.

Efter festen åker jag och mamma hem med alla paketen.

Jag hade bara öppnat tre av tjugo fem, tror jag.

Klockan är ett på kvällen.

Jag går och dushar.

Vattnet är varmt, det bränns mot huden, jag byter inte temperaturen, det är skönt så.

Efter dushen tar jag på mig som vanligt ett par boxertrosor, bh och linne.

Jag går och lägger mig under täcket...

Jag vaknar, det blir för varmt.

Framför mig ser jag Aaron ligga och krama om mig. Han tittar på mig, lugnt och jag känner hans andetag på mitt panna.

*blink*

Aaron är borta, det blir kallt.

Första gången jag drömmer om en kille som kramar om mig... eller var det en dröm?

Jag kände värmen, den värmen är lika varm och mysig som då jag och han kramades första gången hos morfar, jag kände och luktade hans fantastiska, ljuvliga doft...

Var han här? Hur kunde han? Det är omöjligt att han hade varit här och sedan borta vid nästa sekund.

Jag skakar på huvudet.

Har jag blivit galen av Aarons skönhet?

Jag skrattar åt mig själv och försöker somna om.

Men det går bara inte.

Går upp från sängen och tänder taklampan.

Sedan går jag och lägger mig på sängen igen, men det är omöjligt att sova om.

Klockan nio på morgonen går jag till köket och äter frukost.

Det är framdukat igen, bröd, smör, ost och mjölk.

 

Mamma brukar aldrig duka fram till mig, bara när jag fyller år. Men varför gör hon det idag? Konstigt.

Jag sätter mig på soffan och börjar äta.

Sedan går jag till mammas sovrum.

Hon ligger på sängen och sover.

Jag går och sätter mig på sängen sämte henne.

- Mamma?, mamma?, väcker jag henne.

Hon öppnar ögonen trött.

- Jaa?, frågar hon med en trött morgon röst.

- tack för att du dukade åt mig, men det behöver du inte, jag klarar mig själv, säger jag till henne och ler.

- Vad pratar du om?, frågar hon förvirrad.

- Du hade ju dukat frukost åt mig.

- Nej, jag dukar ju bara frukost åt dig när du fyller år. Du blir ju bara tjurig varje gång jag gör frukost åt dig...varför skulle jag göra det?, frågar hon förvirrad.

Om det inte var mamma... så vem var det?

Jag blir förvirrad själv.

Jag går ifrån mammas rum och sedan till vardagsrummet och sätter på tven, tv 1000.

Det går en romantisk film, Dear John.

Jag försöker koncetrera mig på filmen men det går bara inte.

Vem?, vem var det som dukade fram frukosten åt mig? Kunde det vara en tjuv som bröt sig in i huset som blev hungrig så han åt och glömde att plocka undan det?...neeeeeee. Det måste vara något annat... men vad...eller vem?...

   

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER!!

Det är höst, det är november, det är den tretionde november. Imorgon är det den första december, dagen jag och mamma ska flytta till England. Vi ska flytta till en liten by, där morfar bor. Det verkar vara lugnt där.

Morfar säger att det är en liten by där allting kan hända och jag vill veta vad han menar med det.

Han bad mamma att flytta till byn, först tvekade hon. Jag sa till henne att det är ok för mig att flytta dig.

Jag har ju ändå inte så många vänner här, det räcker med en, en som man kan lita på hela livet ut.

Jag gillar att upptäcka världen, morfar sa:

- I byn finns det många kånstiga saker.

Och jag tror honom.

Han är en av de konstiga, han är en trollkarl han.

Det verkar som att mamma inte har de krafterna som han har, och jag undrar om jag har de krafterna.

Jo, jag heter Riley Hope Johnson, 17 år och bor i Irland, inte så långt bort från England.

De som känner mig kallar mig för Hope, jag vet inte varför men det bara blev så.

Jag har ingen pappa, mamma sa att han lämnade henne...oss, innan jag föddes.

För mig är det helt ok utan en pappa, jag och mamma klarar oss själva.

Jag är den enda barnet, mamma har inga syskon hon heller så jag har inga kusiner.

Jag har hår, har två ögon, två axlar, två ben, tio fingrar och så vidare som alla andra, men skilnaden är att jag har en dålig humor som betyder att jag skojar inte ofta, jag är blyg, jag brukar inte prata så mycket, jag är blek, och brunhårig.

Jag är en ganska tråkig person helt enkelt.

Idag är sista dagen som jag är i Irland.

Jag går ut till bakongen och tittar ut, tar ett ljupt andetag och sedan andas ut igen.

Det är kolmörkt ute.

Jag ryser till, det är kallt ute, jag går in igen och stänger dörren efter mig.

Klockan är 04.59, hon är nästan fem på morgonen, jag kunde inte sova, jag får alltid marddrömmar.

Hon visade elva på kvällen sist jag tittade på klockan, alltså idag ska vi till England, till den lilla byn, The Mystic Hill.

Jag hör raska fotsteg komma mot mitt rum, det är mamma.

Hon öppnar dörren.

Hon ser väldigt trött ut, men det gör säkert jag med.

Jag har fått det där från mamma, att jag inte kan sova ibland om nätterna.

Hon tittar på mig och hjäspar.

- Har du packat allt?, frågar hon med en väldig trött röst.

- Ja, det har jag, säger jag och hjäspar.

- Bra, då åker vi, säger hon och går ut från rummet.

Jag följer efter henne och tar mina väskor.

Vi går ut från lägenheten med flera väskor till en stor flyttbil, den liknar mer som en lastbil, där i har vi massa möbler, porsliner och så vidare.

Vi sätter oss i bilen och mamma börjar köra.

Det kommer nog att ta ett dygn att åka till England.

- Hejdå Irland, säger jag och suckar.

- Oroa dig inte, du kommer att ha det roligt där, tröstar mamma.

- Jag vet, säger jag och sätter på radion.

De spelar en rocklåt, jag byter till en annan kanal där de spelar Jessie J - Who you are.

Resan var lång, det är bara ungefär 500 meter tills vi är framme vid huset säger mamma.

- Ugh, jag hoppas det, säger jag dystert.

Men hon har rätt, efter fem minuter är vi framme vid huset, huset som vi köpte för några månadersedan.

Huset är fint, gammaldags, den är vit med vissna rosbuskar runt.

Det är samma sak med granarnas hus, att det är gammaldags menar jag.

Klockan är nu klockan ett på dagen.

Jag och mamma har nog inte sovit på ett och ett halvt dygn.

Mamma tar upp sin mobil från hennes handväska.

Jag antar att hon ringer morfar.

- Hej pappa, vi är framme, säger hon med mobilen tryckt mot örat.

Sedan mumlar hon om något som jag inte hörde.

- Ok, hejdå. Ses imorgon, säger hon och lägger på.

- Vad sa han?, frågar jag nyfiket.

- Han har skickat några grabbar  som kan hjälpa oss med möblerna, säger mamma och ler. De kommer snart, säger hon sedan.

Efter några minuter kom det fem killar mot oss, de har verkligen stora muskler.

Girl look at that body, girl look at that body, girl look at that body...They work out!, tänker och jag fnissar.

- Ni kan börja med sängarna, säger mamma och öppnar bakluckan.

Killarna lyfter mina sängdelar först och sedan mammas, och så håller det på nästan fyra timmar.

Jag och mamma tackar dem några gånger och så gick de hem.

Vi sätter oss på soffan och börjar äta ett stort portion pasta med köttfärssås.

Efter går jag till mitt nya rum, går till toaletten, jag gör iordning mig och sedan lägger mig på sängen.

Jag är rädd för att sova.

- Ugh, mardrömmar!!!, skriker jag nästan ut.

Jag vill inte sova, men jag måste. Annars blir jag galen.

Jag blundar och allt blir lugnt.

- Ja mår hon leva, ja mår hon leva, ja mår hon leva ut till hundra i år, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva ut till hundrande år!, hör jag mamma sjunga.

Jag öppnar trött ögonen och tittar på henne.

Hon håller i en choklad tårta med många ljus på.

Jag sätter mig upp och tittar runt.

- Vart är jag?, frågar jag förvirrat.

- Vi har ju flyttat din dummer!, säger mamma och skrattar.

- Justdet, säger jag och suckar.

- Trött?, frågar mamma.

- Ja, svarar jag snabbt.

Mamma lägger tårtan på bordet jämte sängen och sätter på sängkanten.

- Morfar och jag har fixat en födelsedagsfest åt dig, säger mamma och ler.

- Ni skulle inte ha gjort det, säger jag och suckar.

- Redan gjort, säger hon och fnissar.

Jag hatar när någon köper någotting till mig, jag har redan allt som jag vill ha.

Mamma sätter sig upp och tar tårtan.

- Grattis på födelsedagen gumman, säger hon och går ut från mitt rum.

Jag ler.

- Man är 18 år bara en gång i livet, tröstar jag mig själv och sedan går upp från sängen.

Det är kallt ute, jag tar på mig en grå hoodie och ett par jeans.

Jag knyter upp håret och sedan går jag till köket.

Frukosten är framdukat, bröd, smör, ost och mjölk.

Jag sätter mig på soffan och börjar äta.

Sedan kommer mamma in i köket.

- Hej, igen, säger hon och ler.

- Hej, säger jag och ler.

- Festen börjar om en timme så kynda dig!, säger mamma glatt.

- Jaaa, säger jag lat.

- Efter du har ätit kom till mitt rum, säger hon och blinkar mot mig.

Hon kommer att klä mig som en barbie docka, aldrig!

- Mamma, jag klarar dettta ok? Jag ska vara jätte fin, som du vill, försäkar jag henne.

- Ok, men då får jag göra frisyren och sminket, säger hon och ler.

- Mamma!, säger jag och suckar.

Hon skrattar och sedan går ut från köket.

Efter jag har ätit mackan och drukit mjölken går jag till mitt rum.

Jag tar fram min favorit tröja, byxor, skor och ring.

När jag har tagit på mig går jag till mammas rum.

Där sitter hon redo med en smink låda i knät och massa hår spray och så vidare på spegelbordet.

- Wow, så klär du dig inte varje dag, retar mamma mig. Tiden går så snabbt nu för tiden! Jag kan knappt tro att min egen dotter fyller 18, säger hon och suckar.

- Så är det, säger jag efter.

Jag sätter mig på en stol framför speglen.

Sedan ställer sig mamma bakom mig, först kammar hon mig och sen gör hon en knut långt upp på huvudet.

Efter några minuter blir hon färdig, framför mig på huvudet ser jag en söt rosett.

- Woow, säger jag och ler.

- Jag är mästaren!, säger mamma och skrattar.

Jag skrattar med henne.

Sedan börjar hon sminka mig, det är verkligen onödigt... men vad kan man göra med henne?

När hon är färdig går vi till hallen och tar på oss jackor.

Sedan går vi ut och sätter oss i vår silvriga familjebil.

Mamma börjar köra.

Jag ryser till av nervositet.

- Är du nervös?, frågar mamma.

- Mm, svarar jag. Kommer det att vara många där?, frågar jag efter.

- Det får du se, säger hon hemlighets fullt.

Jag hatar hemligheter.

När vi är framme går jag ut från bilen och ringer på ringklockan.

Morfar öppnar dörren.

- Hej!, säger jag glatt.

- Hej!, säger han och ler tillbaka.

Jag ger honom en stor kram.

- Grattis på födelsedagen Hope!, säger han glatt.

Efter kramen är det mammas tur att krama honom.

Jag går in i huset sålänge och där är i rummet är det runt tjugo personer som är där inne.

- Oj, viskar jag så att det knapt hörs för mig själv.

- Grattis Riley!, säger alla samtidigt.

- Tack, tackar jag och ler mot alla.

Sedan fortsätter de babbla igen.

När morfar och mamma kommer in säger de till mig att jag skulle gå till köket.

Jag gör det dom sa, jag går till köket.

På köks bordet står en massa cupcakes, kakor, läsk, saft och två tårtor.

Jag vet inte varför de sa till mig att jag skulle komma hit men... nu ser jag många paketer som ligger under köksbordet.

Jag kan väl öppna dem hemma, tänker jag och går tillbaka till vardagsrummet där alla är.

Jag sätter mig på soffan jämte två andra tjejer som verkar vara i min ålder.

- Hej, säger jag och ler.

- Hej, grattis Riley, säger tjejerna och ler tillbaka.

- Tack, säger jag.

De pratar om vad de ska ha på sig imorgon och resten av veckan, mycket ointreserad för mig så jag går till köket igen och häller upp saftet i ett glas.

Jag dricker snabbt upp det, och lägger glaset på diskbänken.

Jag tittar omkring mig och ser en ensam tjej också i min ålder stå och tittar ut igenom fönstret, hon verkar ha det tråkigt.

Men innan jag hinner gå till henne ringer det på dörrklockan.

Morfar är påväg till dörren.

- Morfar, jag tar det!, säger jag och springer.

Jag hinner före honom.

- Jaha, så du är envis, säger han och klappar mig på axeln.

Sedan går han iväg.

Jag öppnar dörren och där stod en söt, snygg, sexig och otroligt vacker kille.

Jag tror att jag gapar utan att jag märker det.

Jag tappade andan och jag tror att mitt hjärta har stannat, jag tror att detta blir min sista dag.

Han är så vacker.

Han tittar ner mot morfars porslins tomte, det är ju snart jul.

- Haha, snygg tomte ni har, säger han och ler.

Jag rodnar och får inte fram ett ord.

- Hej, jag heter Aaron, du måste vara födelsedags barnet, Riley, säger han och ler.

- Hehe, får jag fram.

Guuud så pinsamt!

Det är första gången jag VERKLIGEN är kär.

Men han är säkert inte intreserad av mig, jag förtjänar honom inte, han är för snygg för att vara min pojkvän , han är till och med för snygg för att vara min kompis...

Aaron: 

The Mystic Hill:   

Riley Hope Johnson:  

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER!

- Mia, nu måste vi ha en mys kväll!, säger jag och går till köket.

Mia går efter mig.

Jag tar fram chips, godis och läsk.

Sedan går jag och Mia till mitt nya rum och tittar på Wild Child.

Kvällen har varit såååå roligt.

Jag blir väldigt trött därefter och går och lägger mig tidigt.

- Mary?...Mary?..., hör jag en bekant röst.

Jag öppnar trött och sakta ögonen.

Jag ser inte riktigt vem det är.

- Vad gör du här så tidigt på morgonen, pappa?, säger jag trött.

- Va? Det är den snygga Ethan!, hör jag min kusin säga....

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Va!? Vad gör du i mitt rum!? Har du inte lärt dig att knacka!?

- Haha lugna dig! Jag har saknat min kära kusin Mary så jag kom hit utan att knacka på och kollat på dig sova, säger han retsamt.

Jag himmlar med ögonen och suckar.

- Ok, nästa gång du kommer hit ska du knacka!

- Ok, säger han lugnt.

- Lovar?, frågar jag och tittar osäkert på honom.

Innan han svarar säger jag:

- Apap! Ok du lovar! Så gå ut, jag ska byta om!, säger jag och drar honom ut från mitt rum.

Eftersom det är varmt idag tar jag på mig något lätt.

Sedan sätter jag upp håret i en knut med flätor bakom skallen.

Jag sminkar mig lite och sedan går jag till köket.

Ethan var inte utanför mitt rumm...who cares?

Jag gör en macka och häller upp ett glas juice.

Efter jag har ätit går jag ut till poolen och sätter mig på en solstol.

Där ser jag Ethan med min bror, Oliver.

- Oliver!!, säger jag och springer mot honom.

- Mary, spring inte. Du kan skada dig!, ropar han och ser skrämd ut.

- Lugna dig!, säger jag och går istället.

Oliver ställer sig upp och kramar mig.

- Hej!, säger jag och frortsätter krama honom.

- Saknat dig! Det var ju fyra månader sedan!, säger han.

- Varför har du flyttat hemifrån?, frågar jag surt.

- Därför att jag inte pallar med mamma och pappa!, säger Oliver.

Jag suckar.

- Kom så simmar vi!, säger Ethan och ler.

- Nej..., säger jag och går tillbaka och sätter mig på solstolen.

Jag sitter sär i kanske en halv timme sen blir jag trött på det.

Jag går in till mitt rum och sätter på tvn.

På nyheten pratar de om råttar som har sprits i Kina.

- Ew..., viskar jag för mig själv oc stänger av tvn.

Jag suckar och lägger mig på sängen.

*knack, knack*

- Vem?, frågar jag.

- Ethan!...

-...Vad vill du?

- Jag vill gå på en promenad med dig!

- Fråga mina föräldrar! Jag behöver inte gå på en promenad!, säger jag retsamt.

Han skrattar utanför.

- Ok... om jag bjuder dig på en dejt?...på en promenad?, frågar han.

Jag fnissar och går ut från mitt rum.

- Nej, inte en dejt. Bara en kusinpromenad!, säger jag och ler.

- Visst!, säger han nödjt.

Vi går ut från huset och börjar gå till en park.

- Varför ville du gå på en promenad?, frågar jag.

- Därför att jag inte har sett dig på länge, svarar han.

- Jag har inte heller sett dig på länge och jag är inte lika sugen på att gå på en promenad med dig, säger jag surt.

- Varför vill du inte gå med mig?... Du är sur på mig för att jag dumpade dig när vi var ihop för två år sedan.

- Nej!?, säger jag och försöker låta som att det inte är sant.

- Säkert?, frågar han och skrattar.

 

Jag skrattar och säger:

- Ok, det kanske är sant men jag gillar inte dig på samma sätt längre! För mig är du bara en korkad, dumskalle ...kusin!

- Haha, jasså?

- Yepp!

- Men vad kommer du att säga om jag säger att jag gillar dig mer än en kusin?, frågar Ethan och tittar på mig.

Jag stannar till.

Vad ska jag säga?, täker jag. Jag kan spela....

- Uuum...Nej, jag gillar inte dig på det viset och det vet du, säger jag och försöker att vara seriös.

- Så att du vet, du är ganska dålig på skådespeleri, prova alldrig det, säger han och fnissar.

- Det ska jag inte...

- Du kan inte ljuga för mig.

- Om du redan vet, så varför frågar du?, frågar jag irriterad.

- För att jag vill höra det från din mun att du gillar mig mer än en kusin.

- Vet du varför jag inte vill säga det?...För att jag vet inte hur jag känner för dig, säger jag förvirrad.

Jag vänder mig om och går mot huset igen.

- Mary vänta! Förlåt.

- Killar säger alltid förlåt och inte menar det, jag är trött på det! Hur många gånger har du sagt förlåt till mig?

- Några gånger...

- Några gånger...., ekar jag och springer in i huset och sedan till mitt rum.

Jag stäcker dörren hårt efter mig och undrar vart mina föräldrar, Oliver och Mia är.

Jag tar upp mobilen från nattbordet och ringer upp Mia.

- Hej, svarar hon efter en samtal.

- Hej, vart är ni?, frågar jag.

- Vi är hos mormor, säger hon utråkad.

- Haha, jag kan höra hur roligt du har det, säger skojar jag och märker att jag är på gott humör igen.

- Haha, kom järna och hälsa på!...Vi får kakor!, säger hon.

Jag skrattar lite och säger sedan:

- Hur länge ska ni vara där?

- Till skolan sju.

- Alltså om fyra timmar, säger jag och suckar.

När vi har lagt på lägger jag mobilen tillbaka på bordet.

Jag hör Jacobs raska fotsteg komma mot min låsta dörr.

Sedan börjar han knacka.

Jag håller för öronen och sedan sätter jag på mp3 spelaren.

Jag tar upp mobilen igen och tittar på displayn, jag har tjugotre missade samtal från Jacob.

- Mary, snälla öppna!, hör jag Eithan säga.

Jag struntar i honom och ringer upp Jacob istället.

Först tvekade jag men sedan bestämde jag mig.

- Hej!, säger han glatt med en klump i halsen, han har gråtit.

Det har jag varit med om ofta, att killar gråter över mig.

- Hej, förlåt att jag inte har svarat, ursäktar jag.

- Ha! Ska du säga förlåt till mig ?, frågar han häpet.

Jag suckar och säger:

- Ja...snälla. Säg inte förlåt Jacob.... Jag förlåter dig, säger jag.

- Mary jag ber dig! Öppna!, hör jag Eithan säga utanför.

Jag börjar fnissa.

- Varför har du så högt musik på?, frågar Jacob.

- Min dumma kusin är kär i......., jag tystnade och förtsätter:

- Ja men vi ses om några dagar, måste gå, hejdå!, säger jag och lägger på.

Sedan stänger jag av mp3 spelaren och öppnar dörren.

- Vad vill du?, frågar jag irriterad.

- Jag vill be om förlåtelse, säger han och sätter sig på knä.

- Är du dum eller?, frågar jag och brast ut i skratt.

1 ÅR SENARE:

Jacob är inte kär i mig längre och det är jag glad för, han är ihop med Cat igen.

Ethan är på konsert med hans rockband så han har inte tid med att ha något tjej.

Och slutligen jag, jag och Tyler...

THE END!