- Vi måste till din morfar, nu, säger Aaron och ställer sig också upp.

Jag nickar.

Vi kliver sätter oss i hans bil och han börjar köra igen.

Jag kan inte tro att Aaron...slickade mig...., tänker jag och rodnar.

Det bubblar i hela mig och jag ryser till.

Aaron fnissar.

- Vad?, frågar jag.

- Du sa att du kunde bli van med det, säger han och skrattar.

Jag rodnar och slår honom lätt på armen.

- Ni sa aldrig till mig när ni blev klara, säger Chase i baksätet.

Det blir tyst i bilen...

- Varför attakerade hon mig?, frågar jag med en skakig röst.

- ... Vi pratar om det i huset, säger Aaron och stannar bilen.

Vi är utanför morfars bruna och gamla trähus.

- Kom!, det börjar snart regna!, säger Aaron när han öppnar dörren för mig.

- Tack, säger jag och går till huset.

Mossan och gräset är blött, det regnade tydligen hos morfar imorse.

Jag trycker på den gamla dörrklockan, *piiip*, låter den.

- Vem är det?, frågar morfar inne i huset, han låter som om att han är förkyld.

- Det är Hope, svarar jag och harklar.

- Nej men hallå, det var ju länge sedan vi träffades!, säger morfar glatt och öppnar dörren.

Han verkar alltid vara glad när han får träffa sin barnbarn.

- Hej morfar!, säger jag och kramar om honom.

- Det var sålänge sen!, upprepar han och ler glatt mot mig.

- Morfar, det var förra månaden vi träffades. Det var väl inte så länge sedan, säger jag och ler.

- Karl, Riley blev attakerad av en demon. Hon tog nästan livet av Riley..., säger Aaron till morfar.

- Kom in, kom in, säger morfar och vi går in.

Jag och killarna sätter oss på morfars gamla soffa, han har haft den kvar sedan mormor gickbort, mormor valde den.

Morfar sätter sig på en fottölj med en kaffekopp i handen.

- Hope, du... du har blivit som mig, säger morfar och gör en min.

Den minen är mellan glad och ledsen.

- Vadå, en som du?, frågar jag.

Vad är det för fel på mig? Vad gör så att jag och morfar är lika?, det pirrar i min mage medan jag tänker.

- Vad menar du med det?, frågar jag igen.

Morfar suckar och säger:

- Du är halv häxa.

*piiip,piiip*, ringer min mobil.

Jag suckar och sätter mig långsamt och segt upp på sängen.

Idag ska jag träna troll formler med morfar. Han sa att han skulle vänta på mig,Chase och Aaron i skogen.

Jag går till köket och äter frukost, där är det dukat.

- Aaron, Chase? Du behöver inte duka för mig. Jag vill inte bli bortskämd, viskar jag.

- Men du kan vänja dig vid det, hör jag Aaron viska det precis jämte mig.

Det är vackert inne i skogen, det är varmt ute. Perfekt väder.

- Hope!, ropar morfar och ler glatt.

- Hej!, säger jag och kramar honom, han luktar likadant somalltid,kaffe.

- Hur mår du,har du en magi humor?, frågar han och skrattar.

Ptsh, morfar och hans dåliga skämt, tänker jag opch skrattar.

- Lite, svarar jag och ler.

- Säg efter migoch sträck ut handennär du säger det,säger morfar. Han sträcker ut handen och säger: kolikitosa!

Det börjar brinna, en liten lägereld.

Jag ler, sträcker framhanden och säger: kolikitosa!

*booom!*, låter det högt.

Jag ser en stor brand. Det brinner jätte mycket...

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER...