- tack för att du dukade åt mig, men det behöver du inte, jag klarar mig själv, säger jag till henne och ler.

- Vad pratar du om?, frågar hon förvirrad.

- Du hade ju dukat frukost åt mig.

- Nej, jag dukar ju bara frukost åt dig när du fyller år. Du blir ju bara tjurig varje gång jag gör frukost åt dig...varför skulle jag göra det?, frågar hon förvirrad.

Om det inte var mamma... så vem var det?

Jag blir förvirrad själv.

Jag går ifrån mammas rum och sedan till vardags rummet och sätter på tven, tv 1000.

Det går en romantisk film, Dear John.

Jag försöker koncetrera mig på filmen men det går bara inte.

Vem?, vem var det som dukade fram frukosten åt mig? Kunde det vara en tjuv som bröt sig in i huset som blev hungrig så han åt och glömde att plocka undan det?...neeeeeee. Det måste vara något annat... men vad...eller vem?...

Redan första och andra dagen hände det någora konstiga och mystiskta saker.

Först Aaron försvann på min födelsedag, att jag kände Aarons närvaro när han inte ens var där och det där läskiga med frukosten framdukat.

Jag behöver nog lite frisk luft, tänker jag och gör iordning mig.

Jag bortsar tänderna, tvättar ansiktet och sedan byter om till jogging byxor, en svart linne, luv tröja och jogging skor.

Jag går till köket igen och skriver på en liten lapp: Morgon! Jag ska jogga lite överallt, kommer hem vid klockan tolv.XoXo

Klockan är tio så jag har två timmar på mig.

Jag tar på mig jackan och sedan springer ut och låser dörren efter mig.

Jag ser en skyllt som står LOVE ST på, den verkar intresant så jag börjar jogga den vägen.

Det är en liten väg.

Efter jag har joggat cirka etthundra meter ser jag marknader och affärer.

När jag har gått runt lite där ser jag Aaron stå utanför en kläd affär för killar.

- Hej Aaron!, säger jag inte lika nervöst som igår.

- Hej Riley!, säger han och kommer gående mot mig.

Han ler.

- Har du hittat din hund?, frågar jag honom.

- Yepp!, säger han och ler.

- Vart var den då?

- Han var med grannens hund, säger han och krattar.

- Haha, en tjej?, frågar jag.

- Aaa.

- Vad gör du här föresten?

- Jag tänkte köpa en mobil skal till min nya mobil, säger han och ler.

- Har du köpt en?, frågar jag.

Han kanske ljuger, jag tror inte att han har en hund heller.

- Haha, så du litar inte på mig?, frågar han och ler, som om han visste vad jag tänkte på.

- Det har jag inte sagt?, säger jag emot.

- ...Jag har lätt för att läsa folks tankar, säger han och ler.

- Så du kan läsa människors tankar?, frågar jag.

- På sätt o vis, säger han.

- Ok... Vill du gå en liten sväng med mig?, frågar jag sedan.

- Visst, säger han och ler.

- Känner du till några roliga ställen?, frågar jag.

- Parken, säger han och tar tag i min hand.

Hans hand är lika varm och bekväm som den dagen vi kramades och den kvällen jag såg honom i mitt rum.

Han leder mig till ett stort park som han sa.

- Åh så skönt, det är soligt, säger han och tar av sig sin kavaj och shorta.

- Är du dum eller!?, frågar jag förvånat och chockat.

Jag ser hans nakna överkropp, hur snygg han är.

Det ser ut som att han skiner i solen.

- Är du dum eller? Det är ju minus grader ute och du tycket att det är varmt!, tjatar jag på honom.

- Ja, jag blir varm ofta om du märker det, säger han och lägger min hand på hans bröstkorg.

Han har rätt, han är lika varm, han är varm och skön.

Jag tar snabbt bort handen så jag inte blir mer hypnotiserad i honom.

Han börjar fnissa.

- Vad?, frågar jag irriterad.

- Inget..., säger han och fortsätter fnissa.

Jag suckar och tittar mig omkring, det är nästan tomt i parken.

Aaron lägger sig ner på gräset och blundar.

- Lägg dig ner, det är skönt, säger han utan att öppna ögonen.

Jag lägger mig ner jämte honom och tittar på hans vackra ansikte.

Jag har aldrig träffat en så snäll kille förut... Jag menar Aaron är obeskrivlig. Killarna på min förra skola vill ju inte ens prata med mig för att jag är så patetisk, så varför skulle Aaron tycka om mig?... Eller tycka om mig gör han säkert inte men, varför ville han med mig?... Kanske för att han ville vara snäll..., tänker jag och suckar.

Jag är lika ful som en troll, tänker jag och skakar på huvudet.

Då märker jag att Aaron tittar på mig.

- Vill du göra något annat?, frågar han och ler.

- Visst, säger jag och ler tillbaka.

- Vad vill du göra?, frågar han.

- Jag vet inte.

- Min mamma vill träffa dig, säger han och ler.

Jag tittar häpet på honom.

- Är du säker?, frågar jag förvånat.

- Ja, säger han och stätter sig upp.'

Han hjälper mig upp och sedan går vi.

När vi är framme går vi in och jag hänger av mig min vinterjacka.

- Vill du ha något att äta eller dricka?, frågar Aaron omtänksamt.

- Nej tack, svarar jag.

- Aaron, är det du?, hör jag en mjuk röst i ett annat rum bredvid.

- Ja, mamma, svarar Aaron och vi går till det rummet.

Där ser jag en vacker kvinna runt fyrtio års åldern, hon liknar inte alls som Aaron.

- Hej!, säger hon glatt och ler när hon ser mig.

- Hej, säger jag och ler tillbaka.

- Så det är du som är Hope! Grattis i efterskott, säger hon och kramar mig. Jag är Aarons mamma, Angela, säger hon efter.

- Fint hus ni har, säger jag och ler.

- Tack, säger hon och ler.

Nästan allt i hela huset är vitt.

- Vi kan gå, säger Aaron.

Han tar tag i min hand och vi går uppför vita trappor.

Sedan öppnar han ett rum.

Där ser jag ett vitt säng, vita väggar och bruna gardiner.

- Fint, säger jag och ler. Är det ditt rum?

- Yepp, det är mitt rum, svarar han och sätter sig på sängen.

Jag går och sätter mig jämte honom, presis då hör jag min mobils ringsignal.

*I hate that i let you down, and i feel so bad about it. I guess carma comes back around, cause I'm the one who's hurtin' yeah.*

Jag svarar.

- Hope? Du skulle komma hem för en timme sedan, säger mamma oroligt.

Jag tittar på klockan, hon visar ett.

- Förlåt mamma, ursäktar jag.

- Det gör inget, men vart är du?

- Jag är hos Aaron.

Jag hör mamma fnissa.

- Jasså? Dåså, det var inget, ha det så roligt! Men gör inget dumt ok?

- Varför skulle jag göra något så dumt!?, frågar jag.

Jag visste exakt vad hon menade med det, mamma fick mig när hon var ung så hon vill inte att jag ska göra samma mistag som hon gjorde.

- Jag bara varnar dig, men jag litar på dig gumman, säger hon.

- Ok mamma, hejdå, säger jag och lägger på.

Aaron sitter och fnissar.

- Vad!?, frågar jag irriterat.

- Inget..., säger han och fortsätter att fnissa.

Jag puttar lätt till honom.

När klockan blir åtta ringer jag till mamma.

- Hej gumman, svarar hon.

- Hej mamma, får jag sova över?, frågar jag henne.

- Om du inte gör något dumt så ja, säger hon allvarligt.

- Mamma, jag tänker inte göra något dumt. Inte ens tanken, jag själv tycker att jag är för ung för sånt, så nej, säger jag allvarligt tillbaka.

- Ok, jag litar på dig... Skolan börjar på måndag för dig och jag ska jobba då. Jag har också hittat en jobb till dig om du vill ha en, säger mamma.

- Ja, men vi pratar om det när jag kommer hem då, älskar dig, säger jag och vi lägger på.

- Du fick, säger Aaron som om han hörde vartenda ord jag och mamma prade om.

- Jaa, säger jag och ler.

Hans honungs bruna ögon tittar på mina sedan smeker han mitt ben.

Der börjar rysa i hela kroppen.

- Jag kommer inte att göra något dumt, jag lovar, säger Aaron och lutar sig över mig.

Där ligger jag under honom, jag känner hans andetag, hans lukt och hans värme.

Han lutar sig ännu mer tills hans mjuka läppar trycks mot mina.

Jag blir varm i hela kroppen av hans värme, jag får miljader fjärillar i min mage, hjärtat slår dubbelslag.

Jag får en känsla som jag aldrig har fått innan.

Jag lägger mina armar på hans nacke och smeker hans mjuka och lena hår.

Han tar sakta och lugnt av hans kavaj och shorta.

Jag känner hans varma tunga leka i min mun.

- Ok, det räcker!, hör jag någon ropa.

Jag rycker till av skräck och tittar mig omkring.

På Aarons soffa sitter en kille, lika vacker som Aaron.

- Vad gör du här?, frågar Aaron lite argt.

- Skydda min tjej!, svarar killen.

- Vad pratar han om?, frågar jag förvirrat.

- Om du bara kunde få veta, säger killen och suckar.

- Veta vad?, frågar jag lika förvirrat och undrande.

- Jag får inte säga det... jag och han kan inte säga det..., säger Aaron.

Jag blir arg, jag vet inte varför.

Jag puttar Aaron ifrån mig och går ner till hallen, tar på mig jackan.

Den andra killen följde efter mig, från Aarons rum till hallen.

- Vem är du?, frågar jag.

- Chase Angel Up, säger killen.

När jag har tagit på mig min jacka går jag ut, och där försvann killen som förmodligen heter Chase.

Hur kunde han försvinna sådär? När han steg ut från dörren försvann han, som om han kunde bli osynlig.

- Hope!, hör jag morfars röst säga.

Jag tittar runt, då ser jag honom några meter ifrån mig.

- Vad gör du ute nu? Det är farligt!, säger morfar och går mot mig.

- Jag har presis varit hos Aaron, säger jag och kramar honom.

- Vad gör du då?, frågar jag frågande.

- Jag är ute på en promenad.

- Men du sa nyss att det är farligt, säger jag och ler mot honom.

- Inte om man har magiska krafter, säger han och ler tillbaka. Kom så kokar jag te till dig, säger han.

Jag följer med hem till morfar, som inte är så långt ifrån Aarons.

Vi går in och han gör en kopp te till både mig och honom.

- Tack, säger jag till honom.

Jag dricker en klunk och brände tungan, teét är jätte varm.

- Hur har det gått de sista dagarna här?, frågar morfar nyfiket.

- Bra... mycket konstigt, svarar jag.

- Hur då ...konstigt?

- Jag har inte drömt mardrömmar sen jag flyttade hit,... Aaron, han försvan på min födelsedags fest och som ursäkt sa han att hans hund hade rymt hemifrån fast än han inte har en. Någon dukade fram frukost åt mig, och det var inte mamma... Känner du någon som heter Chase Angel Up?, frågar jag sedan.

- Oj oj, det var många mystiska saker,.... ja jag känner honom, säger morfar.

- Det är den konstigaste namnet jag någonsin har hört, Angel Up...

- Ok, vi pratar om något annat, Aaron som försvann vid din födelsedag... Han har faktiskt en hund, säger morfar och ler.

- Hur vet du det?, frågar jag.

- Jag har varit där många gånger, hans mamma bakar ofta så hon brukar bjuda mig.

Jag fnissar lite, lite lät som om han var en fem åring som älskar kakor.

- Och frukost på bordet?, frågar jag sedan.

- Din mamma kanske dukade fram de i smyg, vem vet, säger morfar lätt.

- Är Chase släkt med Aaron?, frågar jag.

- Nej, men de känner varandra väl.

- Vad heter Aaron i efter namn?

- Aaron Angel Down.

Aaron Angel Down och Chase Angel Up... Varför just Angel? Varför just Up eller Down?

- Varför heter dem det?

- Det kan jag inte svara på men jag kan berätta en historia, säger morfar och harklar.

- Gör det, säger jag nyfiket.

- The Mystic Hills, denna lilla staden, för länge sedan skickades änglar till jorden, först till staden denna lilla staden.

Sedan spreds änglarna sig. Det finns många olika arter, två av dem är en fallen ängel och en skydds ängel.

En skydds änglar är änglar som skyddar vi människor, var och en männicka har en egen skydds ängel som skyddar. Fallna änglar är änglar som skyddar människor som har förlorat sina skydds änglar.

En fallen ängel förkottas för Down och en Skydds ängel kallas för Up. De ger ett speciell halsband till personen ängeln älskar, om halsbandets blomma är röd betyder det att den verkligen älskar, om blomman är vit betyder det att den inte har känslor, berättar morfar och ler...

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

- Får jag sitta jämte dig?, frågar jag. - Självklart får du det!, säger han och ler. Jag sätter mig jämte honom och vilar mitt huvud på hans axel. Han tar min hand och håller den. - Du är så unik jämnför med alla andra tjejer, säger han. - ...

- Vet du hur jag kommer hem?, frågar jag oroligt efter. - Tyvär inte, svara Emily och rycker på axlarna. - Finns det någon som blev hittad på samma ställe som jag... nu eller förr?, frågar jag. - Jag vet inte, svarar hon och tittar oroligt på m...

- Det finns inga riddaren eller en hemlig port till en annan dimention, dummer!, skriker jag till min lillebror som håller på att peta mig med en plast svärd.   5 ÅR SENARE: - Om du var en kändis, hur skulle du le?, frågar jag John och ler. -...

- Hope!, ropar morfar och ler glatt. - Hej!, säger jag och kramar honom, han luktar likadant somalltid,kaffe. - Hur mår du,har du en magi humor?, frågar han och skrattar. Ptsh, morfar och hans dåliga skämt, tänker jag opch skrattar. - Lite...