Mitt hus:

Mitt rum:

Min garderob:

För 2 månader sedan firade jag sweet 16, festen firade jag i Hollywood. Mamma och pappa hyrde en stor galleria.

Jag bjöd kanske bara 2500 personer, Justin Bieber kom och spelade på min fest, sedan fick jag en silvrig ferrari.

Jag tjatade på mina föräldrar att de skulle lämna tillbaka den silvriga ferrarin för att jag ville ha en rosa.

Men då fick jag en rosa ferrari istället.

Nu är jag i mitt rum och pratar med min BFF, Jannet.

*knack, knack*

- Kom in!, säger jag och mammas huvud stack upp.

- Mary, jag och din far vill prata med dig, säger mamma och tar telefonen ifrån mig och lägger på.

- Vad gör du!?, skriker jag åt henne. Vi pratade faktiskt om shopping!

Sedan kommer pappa in i rummet och sätter sig jämte mamma på min soffa.

- Mary, gumman? Jag och din mor har bestämt oss för att du ska bo hos en foster familj nu juli till december.

- VA!? JAG VÄGRAR!!!, skriker jag.

- Det är för din bästa!, säger mamma och försöker lugna ner mig.

Jag puttar bort henne och skriker åt dem att lämna rummet.

Efter de har lämnat mig ensam ringer jag till Jannet igen.

Nästa morgon:

*knack knack*

Någon knackade på dörren och jag bryr mig inte.

Den personen kommer in i mitt rum och sätter sig på sängen sämte mig.

- Vem är det?, frågar jag trött under täcket.

- Det är din mor, säger mamma.

- Vad vill du?, frågar jag och tar bort täcket.

Sedan sätter jag mig upp på sängen.

- Jag vill bara be om ursäkt om igår, säger mamma och kramar mig. Förlåter du mig?, frågar hon sedan.

- ...Jag är fortfarande sur..., svarar jag.

- Jag, du och din far kan åka till NY!?, frågar mamma och ler.

- OK, du är förlåten!, säger jag och ler stort. 

Jag kliver från sängen och börjar packa.

Efter jag har packat går jag ner till mina föräldrar.

- Jaha är du klar?, frågar pappa.

- JA!, säger jag och ler.

- Ja, men då åker vi till flygplatsen!, säger mamma och vi kliver på limosinen som väntar utanför huset.

När vi är framme i NY åker vi med en limosin till ett...JÄTTEFUL stenhus.

"Jag hatar stenhus!", tänker jag.

- Vad är det här för ett ställe!?, skriker jag nästan. Detta är INTE New York!

- Förlåt men vi är tvugna..., säger mamma.

Chauffören gör till bagaget och tar ut resväskorna och lägger det utanför huset.

- Tror ni att jag tänker bo här!? NO WAY!, skriker jag.

- När du kommer tillbaka kommer vi att ge dig presis vad du vill ha!, säger pappa.

- .......Jag får tänka på det!....OK! Om jag klarar att bo här i ett halv år... lovar ni att ge mig vad jag vill ha?, frågar jag och de nickar.

- Ok!, säger mamma och de ger mig en varsin kram.

- Vi kommer att sakna dig, säger pappa.

Jag kliver av limosinen och tar mina resväskor medans de kör iväg.

- Åååååh, vad jag hatar dom just nu!, viskar jag för mig själv.

Dörren till huset öppnades och en kvinna i mammas ålder tittar på mig.

- Du måste vara Mary!, säger hon och ler.

Sedan kommer hon mot mig och hälsar.

- Jag heter Jane och är lika gammal som din mamma, säger hon och ler.

- Ok?, säger jag. Jag heter Mary, jag är 16 år och är snygg, säger jag.

Jane hjälper mig med mina resväskor och leder mig till mitt rum.

- Här är den!, säger hon och öppnar dörren.

"USH VA FULT!", tänker jag.

- Ska JAG bo här i detta rummet!?, säger jag förvånad.

- Jaa, det ska du.

Sedan visar hon mig runt i huset.

- Åh jo, jag är en ensam mamma, jag har en son som heter Jacob och han är 2 år äldre än dig och en dotter som är lika gammal som dig, hon heter Emma. Jacobs rum är mittemot ditt rum och Emmas rum är jämte ditt till höger, säger Jane och ler.

- Ok!, säger jag ointreserad.

"De är nog hur ful som helst", tänker jag och går upp till mitt rum.

Jag packar upp mina saker och sedan decorerar jag den lite med lite bilder på mig och Jannet.

Sedan smyger jag in i Jacobs rum och ser att det ligger en gitarr på hans säng.

Jag tar den och smyger ut från huset och sedan springer jag in i skogen.

Jag går och sätter mig under ett träd och spelar några låtar.

Sedan blir jag trött på att spela så jag går hem.

"Vänta vart är jag?!" , tänker jag för mig själv.

- HJÄLP!, skriker jag.

Sedan ser jag ett stig.

Jag följer stigen...jag tror att jag kom därifrån.

Efter jag har gått kanske 10 minter ser jag någon som ligger på en hängmatta.

- Hallå? Jag har gått vilse, hjälp mig hem nu!, säger jag till personen.

Det är en ung kille som ligger där.

Han vänder på sig och tittar på mig.

"Goooosh, så snygg han är!", tänker jag.

- HEY! Vart har du fått gitarren ifrån!?, frågar han mig.

- I en killes rum!, säger jag. .... Vem är du?, frågar jag sedan.

- Jag heter Jacob, den killen som du stan gitarren ifrån!, säger han och tar gitarren från mig.

- ...Tack för lånet ialla fall!, säger jag tjurigt. Så, tänker du visa vägen eller!?, frågar jag sedan.

- Ok, visst..., säger han och går upp från slängmattan.

När vi är framför huset säger jag tack till honom och sedan går vi in.

- Joo, jag heter Mary, säger jag till honom.

- Ok, visst... jag ville inte veta såå...., säger han och går upp.

Jag följer med honom upp och sedan går jag in i mitt rum och Jacob in i hans rum.

2 MÅNADER SENARE:

De är väldigt tuffa mot mig...

Nu står jag på en hög kulle och tittar på utsikten.

*Riiiiing*

Jag tar upp min mobil från min ficka och svarar.

- Hallå?, säger jag.

- Hej, det är Emma. Vad vill du äta till middag?, frågar hon vänlig.

- Det spelar ingen roll, svarar jag.

- Ok, men då blir det spaggetthi... Var är du?, frågar Emma.

- Jag är på en kulle...

- Ok, jag kommer ... alltså om du vill?

- Visst!, säger jag.

- Ok, jag lägger på hejdå!, säger hon och sedan lägger vi på.

5 minuter senare kom Emma.

- Hej!, vad gör du här ensam?, frågar hon.

- Jag vet faktiskt inte, jag har bara ingen att vara med...

- Du har ju mig?...Du har förändrats jätte mycket på en vecka...., säger Emma och ler.

- Är det en positiv sak?, frågar jag henne.

- Jaa!, svarar hon.

Vi satt där och pratade ett tag men sen skulle vi hem och äta.

När vi är framme utanför huset går vi in.

- Presis i tid!, säger Jane.

Jacob sitter vid matbordet och läser en gitarr ackord bok.

- Det verkar intresant, säger jag och sätter mig jämte honom.

- Aaaa..., säger han sedan.

Efter vi har ätit går jag till mitt rum.

Jag sätter mig på sängen och tittar ut genom fönstret.

*knack knack*

- Kom in, säger jag och Emma kommer in och sätter sig jämte mig.

- Vad gör du?, frågar hon.

- Jag... vet inte..., svarar jag.

- Då ska vi nog hitta på något!, säger Emma och ler.

- Vadå för något?, frågar jag och ler tillbaka.

- Du kan ju spela gitarr, eller?, frågar hon.

- Jaaa, hurså?

- Vi kan gå till Jacobs rum och du kan få spela några låtar, säger Emma och sedan knackar vi på Jacobs rum.

- Kom in!, säger han.

Vi går in i rummet och sedan frågar Emma:

- Jag undrar om Mary får spela på din gitarr?

- Kan du spela då?, frågar han mig.

- Eeem, ja, svarar jag.

- Ok... Sätt dig här då, säger han och klappar på soffan som han sitter på.

Jag går sakta och sätter mig jämte honom.

- Jooo, Jacob du kan ju plock och sånt och Mary kan ju ackord... Varför inte göra såhär att Jacob, du slår på strängarna och Mary du spelar ackord!, säger Emma och ler.

- Hur ska man sitte då?, frågar jag förvirrad.

- Jacob ska ju sitta framför dig??, säger Emma.

Sedan flyttar Jacob sig och sätter sig framför mig med gitarren.

- Såå... slå ackord nu då, säger han och när jag spelar accord plockar han.

Det är faktiskt jätte roligt.

Emma sitter och tittar på.

Sedan sitter vi tre och pratar tills vi ska lägga oss.

Jag och Emma går ut från Jacobs rum, Emma går till sitt rum och jag till mitt.

Jag gör iordning mig, sedan går jag och lägger mig.

*Knack knack*

- Frukost dags!, hör jag Jane säga utanför dörren.

- Kommer!, säger jag trött.

Jag stiger upp från sängen och gör iordning mig. Sedan går jag ner och äter frukost.

1 MÅNAD SENARE EMMAS PERSPEKTIV JACOBS RUM:

- Du Jacob... Du gillar henne, eller hur?, frågar jag och ler.

- Jag gillar vem?, frågar han.

- Mary...

- .....nej.....

- Men komigen, du smyg ler varje gång du ser henne, säger jag och flinar.

- .......... kanske lite.....

- Haha ok, det var bara det jag ville veta, säger jag och går ut från hans rum.

JACOBS PERSPEKTIV:

" Kommer Emma att säga till Mary att jag gillar henne?... Neee, hon är ju min syster..."

Jag går ut från mitt rum och sedan knackar jag på Marys rum.

- Jaa, hör jag henne säga i rummet.

Jag öppnar dörren och ser henne sitta på sängen med sin Mac laptop.

- Vad gör du?, frågar jag Mary och sätter mig jämte henne.

- Jag är inne på Facebook.

- Ok... Vill du till sjönn?, frågar jag henne.

- Ja visst, jag ska bara stänga av datorn först.

Efter hon har stängt av datorn säger jag till mamma att vi ska gå ut.

När vi är framme sätter vi oss på bryggan.

- Så, vad tycker du om min familj?, frågar jag henne nyfiket.

- Jaoo, först tyckte jag att ni var rätt stränga men nu är ni ju snällare än min familj, svarar hon.

- Du är en snäll person, det vet du va?, frågar jag och tittar på henne.

- Jag vet inte, svarar hon.

Jag tittar runt lite och då ser jag 2st stora fjädrar som Emma hittade igår som hon har glömt.

Jag ställer mig upp och går och tar fjädrarna och sedan går jag till bryggan igen.

Mary ställer sig också upp och undrar vad det är förnågot.

- Det är bara fjädrar som Emma hade hittat igår.

- Får jag se?, frågar Mary.

- Visst, säger jag och ger henne den.

- De är fina, säger hon.

- ...Varför har du så mycket smink på dig hela tiden?, frågar jag.

- För att jag...inte känner mig inte tillräkligt fin...

- Men du är fin, säger jag och kommer närmare henne.

MARYS PERSPEKTIV:

- Varför har du så mycket smink på dig hela tiden?, frågar Jacob.

- Jag att jag...inte känner mig tillräckligt fin...

- Men du är fin, säger Jacob och kommer narmare mig.

Sedan håller han mig vid midjan och har mina armar på hans axel.

Jag blundar och känner hur han böjer sig mot mig men sen tvekade han....

FORTSÄTTNINGEN FÖLJER!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

- Får jag sitta jämte dig?, frågar jag. - Självklart får du det!, säger han och ler. Jag sätter mig jämte honom och vilar mitt huvud på hans axel. Han tar min hand och håller den. - Du är så unik jämnför med alla andra tjejer, säger han. - ...

- Vet du hur jag kommer hem?, frågar jag oroligt efter. - Tyvär inte, svara Emily och rycker på axlarna. - Finns det någon som blev hittad på samma ställe som jag... nu eller förr?, frågar jag. - Jag vet inte, svarar hon och tittar oroligt på m...

- Det finns inga riddaren eller en hemlig port till en annan dimention, dummer!, skriker jag till min lillebror som håller på att peta mig med en plast svärd.   5 ÅR SENARE: - Om du var en kändis, hur skulle du le?, frågar jag John och ler. -...

- Hope!, ropar morfar och ler glatt. - Hej!, säger jag och kramar honom, han luktar likadant somalltid,kaffe. - Hur mår du,har du en magi humor?, frågar han och skrattar. Ptsh, morfar och hans dåliga skämt, tänker jag opch skrattar. - Lite...